Sådana är vi!


Om ett av de svåraste besluten

Så är det bestämt. Den 19 oktober 2012 klockan tio kommer det ofattbara att ske. Jag kan inte förstå att det är sant. Även då jag skriver det känns det som en lögn. Eller, inte ens en lögn, mest bara som ett inte-händande. För det kan ju inte vara sant. Ändå är det just så.

Imorgon klockan tio tar tiden som russägare slut för min del. Pirat kommer då att få bli den fria själ han alltid varit, enda skillnaden är att det nu blir på heltid. Känslan är obeskrivlig. Det svarta russet kommer inte att finnas mer. Det hjälper inte hur mycket jag försöker att ignorera fakta, varenda cell i min kropp skriker i protest.

Jag brukar aldrig ha ont i huvudet, nu har jag haft sprängande huvudvärk i tre dygn i sträck. Min sedan länge borttappade knävärk gör sig också påmind. Det här beslutet har verkligen satt sig i hela min kropp. Det konstiga är att det ändå känns så rätt. Att slippa huvudvärk och tårar kan aldrig rättfärdiga ett själviskt beslut. Därför känns det rätt. Jag tror inte på att låta andra varelser lida för att man ska slippa detsamma hos sig själv.

Detta är resultatet av en process som pågått i det tysta en längre tid. Jag har bävat varje dag innan jag åkt till stallet, eftersom jag velat slippa konstatera än en gång att Pirat inte mår bra. Det är fler ridturer under den senaste månaden då jag gråtit än skrattat, vilket säger ganska mycket. Ingenting har varit sig likt.

Jag ringde så för att rådgöra med veterinären. Redan innan jag hunnit berätta så börjar han att läsa i Pirats journal och förundras över alla olika behandlingar han genomgått under det senaste året. Efter en stunds läsande hajjar han förvånad till och ursäktar sig, ”Det kanske inte var angående detta du ringde?”.  Jo, det var precis därför. Jag berättade att Pirat fortfarande var dålig, både i luftvägarna och med huvudskakningarna. Utan att jag varken behövde fråga eller antyda något om alternativen verkade han förstå min uppgivenhet. Han sa att han inte hade något förslag på ny behandling, och att det verkade jobbigt för Pirat att gå runt med alla sina besvär. Så vi bestämde tillsammans vad so skulle ske. Vi bestämde dagen till Fredagen den 19 oktober 2012.

Det känns fortfarande overkligt. Jag tror inte att jag kommer att förstå det förrän det är över, om ens då. Imorgon vid den här tiden kommer en av de varelser jag håller närmast mitt hjärta att vara borta, förevigt. Jag saknar honom redan.


Träningsplanering för hösten

Jag älskar att göra träningsplaneringar! Det finns inga begränsningar för allt man kan hitta på och man känner sig sällan så kreativ och peppad som just då. Värre är det när man står där, två månader senare och inser att man fortfarande står på ruta ett (eller ibland ruta minus 30). Då är de där tidigare så omtyckta planeringarna mest ett hån. Därför är det viktigt att vara realistisk när man gör en planering, både med kraven man ställer och med hur mycket tid man kan lägga ner på träningen under en viss period. Det ska såklart vara lite utmanande så att man följer den, men det är hundra gånger bättre att bli positivt överraskad över att man faktiskt klarat det man tänkt sig, än att man blir besviken.
 
Min och Pirats höstplanering ser i grova drag lite ut så här:
 
September
- Börja träna med vår vagn igen. Rakt fram ute i skogen, skritt och trav.
- Fortsätta med vårt nya mer akademiska sätt att rida och försöka komma på om vi vet hur man gör.
- Rida igenom skolor och uppnå mer lösgjordhet och mjukhet.
Fokus på övergångar och att hitta tillbaka till en stadig och avslappnad arbetsform från marken, uppsuttet och i vagn. Mest träning ute i skog och mark.

Oktober
- Konditionsträning i trav.
- Sträva efter en något högre form kortare stunder.
- Fortsätta arbetet med skolorna.
Fokus på att förbättra konditionen med längre något intensivare träningspass. Fortsatt träning i skogen så länge det är möjligt.
 
November
- Börja samla lite mer, korta inervaller.
- Befästa tidigare månaders arbete.
- Peppa inför vinter och snö!
Fokus ligger på att öka samlingsgraden, framför allt i skritt med tanke på ev hårt underlag, men även i trav. Lugnare månad där arbetet på olika fronter utvärderas och checkas av så att vi ligger i fas inför vintern!

Rygguppror!

Under den gågna sommaren har min rygg åter fått för sig att den på någotvis får vara med och bestämma vad vi ska pyssla med tillsammans, den och jag. Den har i brist på respons startat någon form av uppror. Inte okej! Jag ska därför gå till motangrepp på den. Jag har börjt med:
 
- Bokat tid hos kiropraktor och ska påbörja behandling där.
- Skapat ett eget litet träningsprogram
- Beställt en "Perfect Shoulder" väst
 
Körning är inte den ultimata sporten om man har problem med rygg, axlar eller nacke, eftersom armarna arbetar statiskt när man håller tömmarna, samt att man spänner ryggen för att parera rörelser i vagnen. Ridning kan också vara dåligt av samma orsaker om man inte sitter rätt. Jag har hört från flera håll att jag borde sluta att rida och framförallt att köra. Jag förstår deras poäng och är inte så dum att jag vill riskera något allvarligt, men jag är övertygad om att man kan både rida och köra på ett sätt som inte bryter ner, kanske till och med främjar, kroppen. 
 
Hoppas bara att min rygg inser att den fightas mot en ruskigt envis och tävlingsinriktad person. Jag börjar vara less på tappad känsel, stickningar, och konstant nack- och ryggvärk. Nu ska vi lösa detta en gång för alla!

British Driving Society

Tänkte börja med att visa några bilder från körtävlingen vi besökte under vår vistelse i England. Det var en tävling i sk Traditional driving, och är därför uppbyggd på ett annat vis än en FEI tävling.
De började med att ställa upp sig på rad, där dommaren gick från ekipage till ekipage och bedömde deras utrustning, anspänning och allmänt utseende.
 
  
Ekipagen visade sedan upp sig för dommaren samtidigt. Domaren ropade ut vilka rörelser denne ville se, som till exempel åttvolt, körning på enhandsfattning etc.
 
När domaren fått se allt den ville ställde de åter upp sig på en linje som avslut.
 
Den här gentlemannen med sin fina grå Welshponny var mina favoriter! (Observera hatten. Jag vill ha!) Otroligt snyggt ekipage på alla vis.
 
Jag hade dock lite svårt att hänga med på motiveringarna när någon korades som vinnare, eftersom det inte alltid var den som såg finast ut, körde snyggast, eller vars häst arbetade bäst som vann. Det fanns nog ett annat kriterium som jag inte var medveten om. Fina ekipage var det gott om i vilket fall, och det var verkligen en rolig upplevelse!
 
Inte oväntat så tog de utsendet på sin egen klädsel såväl som vagnar, selar och hästar på fullaste allvar! Körningen i sig var inte fullt så viktig för alla. Men visst var de stiliga allihop?

Tillbaka efter sommarlov

 
Vi har haft ett långt och skönt sommarlov, både jag och russen. Det har blivit endel körning och ridning, men också mycket vila och planering inför hösten. Trots den långa ledigheten känner jag mig väldigt trött. Jag tror dock att man piggnar på sig lite när man återgår till vardagen igen. På söndag färdas vi tillbaka från sommarstugan i Bergvik till Umeå.
 
Det ska faktiskt bli rätt skönt att komma hem igen. Blandade känslor såklart, vem vill väll inte bo på landet med stallet 20 meter bort, hästhagen precis nedanför bron, trädgårdsland att påta i, stigar att vandra på, och parasoll att filosofera under. Kanske kommer det en tid då vi kan bo här på heltid, men nu är det stan som gäller. Inte fy skam det heller. Vi står ju trots allt i världens bästa stall och har fina vänner vi längtar efter att träffa på de ännu nordligare breddgraderna, så vi ser fram emot en bra höst, trädgårds- och beteshagesbrist till trots.

Resan del 2: London

London var tyvärr lika hästlöst som Köpenhamn, men ändock trevligt och händelserikt. Vi besökte många olika museum och lärde oss saker om allt från guld till dinosaurier. London var verkligen vackert med originella byggnader och spännande sevärdheter. Det enda problemet var nog egentligen allt folk! Gaah, människor överallt.. Men, jag märkte snabbt att den mängden människor snabbt blir till en stor massa istället för många irriterande små individer. Nej, skämt å sido, London var toppen. Längtar redan till nästa gång.


Resan del 1: Köpenhamn

Jag och Jonathan har inlett vår resa. Vi har startat med en visit i Danmark och Köpenhamn. Det har varit väldigt trevligt och vi har träffat på många spännande människor.
Vi har vandrat på smala gator med vackra hus, ätit god mat, badat trötta fötter i haver, besökt en av de finaste platser jag satt min fot på, samt förundrats över olika människors inställningar och åsikter.
Imorgon fortsätter vi resan, och byter land. Vi styr mot städernas stad, London. Jag hoppas det kommer bli lika bra, kanske ännu bättre än Köpenhamn. Staden har iaf fått något att tävla med, för Köpenhamn går verkligen inte av för hackor.
Stora pluspoäng till: Alice i underlandet känslan, Christiania, och det trevliga sällskapet.
Minuspoäng: skulle kanske vara bristen på hästar och vagnar då.


British Driving Society

Letar efter event relaterade till körning som eventuellt kan besökas under vår resa. Har hittills funnit några intressanta sidor kopplade till http://www.britishdrivingsociety.co.uk/ , vars sida jag har varit en flitig besökare på tidigare. England är ju verkligen ett spännande land för körning, med sina speciella traditioner och liknande. De har även en speciell Cormwall sida:
http://www.cornwall.britishdrivingsociety.co.uk/events.htm
och det ser ut som om det faktiskt ska vara någon form av evenemang när vi är där. Spännande! Jag ska lägga fram förslaget till mitt förträffliga resesällskap och se vad han tycker om idén. Har inte riktigt kommit fram till hur långt bort det är, i förhållande till vart vi ska bo, men jag ska se om jag hittar det.


KNIGHT FRANK ROYAL JUBILEE
CARRIAGE DRIVING SHOW

TO BE HELD AT
CARGOLL FARM, ST NEWLYN EAST
By kind permission of Mr T Odgers
SIGNED FROM CARGOLL CROSSROADS
30th JUNE, 1ST JULY, 2nd JULY
10AM START
TO INCLUDE ROAD DRIVES AROUND
ST NEWLYN EAST
Saturday 30th June Showing Classes
Sunday 1st July Exercise and Pleasure Classes
Monday 2nd July 15 mile Road Drive
OSBORNE, VICTORIA FOODS, AND RED ROVER QUALIFIERS
Please Contact: Mrs B Ball, Show Secretary Treolwyn Stud, Bowling Green, Bugle,
St. Austell PL26 8RN
treolwyn2@tiscali.co.uk

Vad tycks?

Håll huvudet högt

Håll huvudet högt
Låt Dina ögon fånga solens strålar
Håll huvudet högt
Låt Dina fingrar snudda vid stjärnorna
Håll huvudet högt
Låt Ditt hår bli ett med himlavalvet
Håll huvudet högt

Blunda för det som på marken ligger
Ignorere de osynliga band som drar dig ner
Tänk bort de ord du vet inte stämmer

Kliv över det..
Klipp av dem..
Låtsas som du inte hör..

Håll huvudet högt
Håll huvudet högt
Glöm aldrig att hålla
Huvudet högt

About you now



...
"Can we bring yesterday back around
'cause I know how I feel about you now
I was dumb, I was wrong
I let you down
But I know how I feel about you now
All that it takes is one more chance
"...

Min bästa ridtur, någonsin

Glada ponnyöron som vippar. Pigga ponnyben som vill springa. Glad matte som skrattar. Skutt, flyg och bus! Matten far hit och dit men håller i sig och skrattar igen, för hon har aldrig sett sin ponny så här glad. Allt är så spännande och roligt. De snuddar vid gränsen för vad som anses som kontrollerat, men struntar i det, eftersom de är så lyckliga båda två.
Matten kramar den långa ponnyhalsen och viskar små ord som bara de kan höra. Just nu är de oslagbara! Ponnyn trampar ivrigt på. Hela världen måste upplevas på nytt, och tiden är knapp.
Det blåser och träden knakar instämmande: skynda er, det är bråttom nu! Ponnyn ruskar irriterat på huvudet och vill iväg. Matten inser att hon måste ge efter om hon inte vill se ponnyn springa hem på egen hand. Så de springer. Längs smala skogsstigar där ponnyfötter vant trampar mellan rötter och kvistar, och håller sig i perfekt balans trots den kuperade terrängen. Inte en snubbling, inte ett felsteg.
Matten tänker att det är så här livet ska vara. Hon blundar och lyssnar till det dova hovtrampet som rytmiskt vinner ny mark. Stigen tar så slut och de vänder hem. Fortfarande minst lika glada och ponnyn, om möjligt ännu piggare. De fortsätter att skutta och hoppa fram. Blir påminda om omvärlden, blir skrämda och springer rätt okontrollerat en kort sträcka. Ponnyn återfår besinningen och matten kan inte låta bli att krama om honom igen. Han är världens finaste lilla häst. Även om de är tillbaka i verkligheten imorgon igen kommer hon alltid minnas denna ridtur. Det var som en dröm, en dröm utspelad i verkliga livet. Hon visste inte vad hon gjort för att förtjäna en sådan stund..

48 timmar senare kastas verkligheten grymt tillbaka på dem. Inget hon inte förväntat sig, men ändå en så stor besvikelse. Ponnyn tittar oförstående på henne och ber om att få springa lite till. Nej, nu är det färdigsprunget. Verkligheten kallar. Det är dags att vakna nu. Det behövs inget nyp i armen, båda två är med ens medvetna om vad som nyss skett. Sakta lommar de hemmåt igen, med förra ridturen färskt i minnet. Ingen skrattar, ingen skuttar. Matten lägger en arm över ponnyns rygg och försöker säga något, men hon finner inga ord. Bara tystnaden kan beskriva vad hon känner nu.

 


Dagens tema: provokation

Enligt inrådan från veterinären ska jag motionera Pirat lite lätt idag ((!!!)) och se hur han reagerar. Om han skakar igen ska vi få en remiss till en luftvägs- och en headshaking expert på Strömsholm. Jag vet ju vad jag tror, men man kan ju alltid hoppas!


Veterinären igen den 5e

På tisdag har vi återbesök hos veterinären i Vännäs ang Pirats näsa. Det är svårt det där.. Jag tycker inte han blivit ett dugg bättre, enda skillnaden är att han vilar och därför inte provocerar sine nerver och därför inte skakar. När man går på promenad och han blir lite exalterad kommer skakningarna dock som ett brev på posten. Undrar just vad han har tänkt min lille prins.
Hostan är också tillbaka som aldrig förr! Vissa stunder hostar han minst 10 gånger i minuten. Han mumsar dock glatt vidare på sitt gräs, medan det låter som om han förösker hosta upp en elefant eller något liknande. Hm, nej. Detta måste styras upp. Vår fina veterinär skulle konsultera Strömsholm och höra vad de tycker, vilket låter tryckt. Jag gillar veterinärer som inte är rädda för att få hjälp att lösa ett problem. Det visar på styrka och oändligt mycket mer intelligens än de som ska klara sig själva, även om de inte klarar sin uppgift, tycker jag!

Mycket på gång..

Just nu känns det som om jag försöker göra allting samtidigt. Antingen blir det jättebra, eller så går det inte alls. Tyvärr får Witterpir stå tillbaka lite med träningen denna vecka, eftersom andra ting med deadline och krav på närvaro tar all tid. Jag inser svårigheten med att slutföra ett examensarbete med rapport och presentation, samtidigt som en annan kurs ska avslutas med liknande upplägg, och två nya påbörjas.
Sedan ska vi fly staden i slutet av nästa vecka också! Det kan bli spännande. Detta innebär också att det finns en massa saker som jag vill hinna med innan jag far, och egentligen tycker är viktigare än det mesta, men inte riktigt kan prioritera fullt ut.. Längtar till hästar på gräsmattan, skrivarstunder i skuggan under ett av äppelträden, och midnattsritter under en hög och djup himmel.
Mycket snart efter sommar-flytten ska jag dock spinna vidare på temat, fast dra det ungefär sju steg längre.. Jag ska nämligen fly landet! Hör och häpna. Vi ska leka både danskar och engelsmän i lite mer än tre veckor. Det är galet, Galet! Men det ska bli så spännande!