Del 1: Alla hästar bör tränas!
Precis som människor har alla hästar olika förutsättningar för arbete, träning och tävling. De har alla dock en gemensam nämnare, just att de är hästar. Vad är då en häst? Min egen definition lyder nog något i stil med; ett relativt stort däggdjur som är formad för ett liv i flock som ständigt är i rörelse, sökandes efter mat. Vad säger detta då om hur vi bör hålla hästar för att de ska må bra? Vi måste se till att de i största möjliga mån får en flock att umgås med och mat att äta stora delar av dygnet. Så långt är nog de flesta med. Men hur var det med strövandet? Det blir med ens lite svårare att ordna när vi håller våra hästar som vi oftast gör. De står oftast i en mindre hage, och box eller spilta om natten. Vissa hästar går visserligen ute dygnet runt, vilket kan vara bra, men är tyvärr sällan i närheten av något strövande i alla fall.
.
Med detta som underlag kan man därför tänka sig att det krävs en insats för att tillfredställa hästens behov av rörelse. Om detta sker genom dressyrträning på bana, intervallträning i terrängen, eller promenader i skogen, är upp till var och en, beroende på ens egen situation och intresse, och hästens tillstånd och förmåga. Det viktigaste är att alla friska hästar får röra på sig i en tillräcklig mängd. Jag ser inga problem med att träna unga hästar, men jag vet att många tycker det är ett svårt ämne. Självklart ska växande djur alltid ta det lugnt i sina tillväxtperioder och inte utsättas för påfrestningar större än de klarar av. Men, jag tror att det är en långt större risk att ta, om man låter sin häst vara tills den är 3-4 år och sedan förväntar sig att den ska vara redo för en framtid i rörelse. Fram till och med tre års ålder bygger hästar nämligen den övervägande del muskelmassa den har resten av livet, samt stärker skelettet för senare påfrestningar. Låter vi då våra unghästar vila sig in i det vuxna livet gör vi dem en stor otjänst!
.
Hade jag en åring skulle jag inte tveka att ta den på promenader varje dag, den får röra sig samtidigt som den får nya intryck. Tillbaka i hagen eller boxen kan den sedan smälta dessa intyck under resten av dygnet som ägnas åt att stå och vila. En tvååring skulle jag inte vara rädd för att tömköra kortare pass och lära den hur man arbetar korrekt, samtidigt som allt spännande fortsätter att utforskas. Från och med tre år skulle jag öka träningen i takt med att kroppen växer och att psyket utvecklas. Hur man än väljer att göra så tycker jag att man ska tänka på att det är de leder, senor och muskler man tränar upp när hästen är ung som man har flera år senare då man väljer en lite extra snäv väg, gör en riktigt samlad piruett, eller dundrar fram i skogen i fullaste galopp.
.
Träning sker nämligen inte enbart för att förbättra en viss typ av prestation, som att hoppa högre eller köra snabbare i hinder, utan för att hästen är gjord för att vara i rörelse stora delar av dygnet. Träning för rörelsens skull, helt enkelt! Det kan vara lätt att glömma allt detta när man står i stallet en regnig och kall Tordags kväll och man inget annat vill än att komma hem. Jag säger inte att man måste träna hästar varje dag, året runt. Men för mig är det ofta så att de dagar jag känt mig minst motiverad också blir de dagar jag minns bäst. Då har man som minst krav på sig själv och det mesta kan bara bli bättre.
Det här med träning
Om jag ska vara ärlig tycker jag att många hästmänniskor är alldeles för dåliga på att träna sina hästar. Säga vad man vill om motivation, årstider m.m men våra hästar är hästar året om, avsett snö eller regn. Med detta som underlag ska jag försöka skriva lite extra om träning nu en tid. Hoppas kunna ge lite inspiration eller eftertanke om det som jag tycker är roligast i hela världen, just att träna hästar.
Det kommer bli texter i olika delar, och jag tänker mig något i stil med;
1. Alla hästar bör tränas
2. Vad är egentligen träning?
3. Hur tränar man på bästa sätt?
4. Varför har du häst?
osv.
Får se om jag fortsätter med fler delar om det uppskattas. Jag har oändligt många idéer och åsikter om detta ämne, så risken finns att det blir så!
Vecka 48
Måndag- tömkörning, halter
Tisdag- körning i skogen
Onsdag- promenad/arbete vid hand
Torsdag- tömkörning, bommar
Fredag- körning i skogen
Lördag- promenad
Söndag- promenad
Barberaren i Ström
Ja alltså vad ska man säga... Jag har inget, jag upprepar inget, att säga till mitt försvar. Sorgligt nog var det så här Pirat såg ut i Lördags när jag mötte honom i hagen. Behöver jag säga att jag skäms otroligt mycket över hur han gått runt och sett ut nu ett bra tag. Men konstruktiv som jag är, så tog jag tag i saken!
Resultat:
Manen är fortfarande rätt ledsen efter den totala bristen umgänge med saxar som rådit en längre tid. Nu ska den dock få återhämta sig lite och nu lovar jag, för sista gången, att den aldrig mer ska bli så ful igen (undrar om jag har hört det någon gång förut..)
Vi blåser bort!
Det har verkligen varit blåsiga dagar i slutet på denna vecka. Allt som oftast har jag sprungit än hit än dit och jagat saker som fångats av vinden. Ett annat inte alltför ovanligt moment när det blåser är ponny-nedplockning. På något underligt vis verkar vinden ta tag i Pirat också, eftersom han flyger runt mer än vanligt då det blåser. Efter att handgripligen fått plocka ner honom från skyn ett par gånger talade jag om för honom att det var hans tur att hålla ordning på mig nu. Jag höll således i mig i manen och bad honom gå hem. Det gjorde han så gärna!
Det är förävrigt så vi hanterar det mesta; vi arbetar på och jag förklarar saker tusen gånger för den lilla ponnyn. Han är fortfarande inte övertygad. Jag säger "Äh du klarar det här. Lös det du, jag kan inte mer." så håller jag mig i manen och han får glatt traska vidare själv. Så gör vi om det är mörkt, halkigt, för mycket snö, för blåsigt, eller om jag är super trött. Skönt med en ponny som inte har något emot att leda hem en halvdöd matte, hängande i manen.
Otålig
Det är just vid sådana här tidpunkter som det är bra med en långsiktig planering. Jag får vara så god att hålla mig till den, och det är ju ingen annan än jag själv som gjort den. Eftersom jag litar på mitt omdömme gällande hästars träning får jag helt enkelt lita på att jag vet vad jag tänkte då jag gjorde den, även om jag allt som oftast blir otålig och tänker att det snart måste vara dags för nästa steg. Det kliar i fingrarna och idéknölarna. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill hinna med!
.
Men det enda jag kan göra är att vänta och förlita mig på att tiden gör sitt, bara jag ger den chansen till det. Tiden är en jobbig kompanjon, antingen går den i ljusets hastighet eller så långsamt att man tror den står still. Vi får helt enkelt försöka bli vänner, tiden och jag. Det ska väll gå det med antar jag. Om jag vilar mina ögon på den lilla silverfärgade mulen som är hans, lägger örat mot hans sida och lyssnar till det ihärdiga hjärtat som slår, och kramar det luddiga så hårt jag kan, då känns det som om vi kommer klara allt. Bara jag håller mitt dåliga tålamod i styr. Idag ska vi gå på promenad, det är nästan som att köra galoppintervaller eller köra dressyrprogram, visst? Kanske iaf ett första bra steg, om man någonsin vill göra det andra igen. Jag vet det, mitt tålamod har bara svårt att förstå det. Men jag får bli vän med det också antar jag, tålamodet alltså.
Doping=fusk
När man tävlar, oavsett nivå är det helt oacceptabelt att fuska. Den allvarligaste typen av fusk är doping, eftersom det kan inebära enorma risker för både häst och kusk, dels fysiskt såklart men också för framtida tävlande. Det svåra med just doping är att man inte kan utesluta inblandning från utomstående personer, då är det lättare med den typ av fusk som innefattar hur man kör inne på banan. Det är såklart alltid fel att fuska, men om det sker på ett tydligt vis, så att det inte blir några tvivel om vems felet egentligen är blir det på något vis lättare att acceptera. Då får personen en chans att be om ursäkt och man kan försöka förhindra att det behöver ske igen.
.
Värre är det med just doping. Man kan oftast inte vara säker på vem som utfört den och vem som ska stå till svars. Just så är fallet för Susanne Ankermark och hennes ponny Windy Boy Rocket, som tidigare i år tog silver i ponny-VM, men nu är avstängd pga att blodprovet som togs vid tävlingen visat positivt resultat för otillåtna substanser. Hon beskriver själv hur hela familjen lagt ner både tid och pengar för att åka till denna tävling, och att någon på plats måste ha dopat hennes ponny. Inom körning är det sällan några prispengar heller att tala om, så den som gjort detta måste ha gjort det för att sätta krokben för dem helt enkelt.
.
Doping kan antingen verka positivt, som prestationshöjande, eller negativt, genom att minska förmågan att prestera. Anledningen till att en häst dopas kan vara många, men oftast är det antingen för att man vill dölja en skada, genom smärtlindring, eller att sänka prestationen hos en konkurrent för att öka sina egna chanser. Båda sätten är helt förkastliga, speciellt eftersom det är djur vi har att göra med, inga maskiner! Vi kan inte hälla i lite extra smörjolja och hoppas på att det går ett tag till. Det funkar inte så. Vi som tävlar har ett enormt ansvar för att våra hästar är rätt tränade för sin uppgift, och vi blir bedömda därefter.
.
Det är verkligen tråkigt när något sådan händer, och gör ju så att man tappar förtroende för människors omdömme! För att komma upp till den nivån av tävlande som Susanne Ankermark och Windy Boy Rocket utför, ligger det enormt mycket träning bakom. Tanken på att någon vill sabotera så enormt är för mig ofattbar. Jag kan bara hoppas att detta löser sig och att de kan finna orsaken bakom denna hemska historia. Vi kuskar får hjälpas åt med att se efter vår sport, så att vi slipper liknande händelser i framtiden. Sänder en tanke till Susanne och Windy Boy Rocket och hoppas att de fortätter som förr och snart är tillbaka på tävlingsbanorna igen!
Vecka 47
Måndag- tömkörning, halter och sidförande
Tisdag- körning, skritt efter vägen
Onsdag- promenad
Torsdag- tömkörning, bommar
Fredag- körning, skritt efter vägen
Lördag- arbete från marken
Söndag- promenad
Känslig med stort K
Pirat har aldrig varit okänslig i munnen, men heller inte så lyhörd som jag önskat. Jag har alltid lyckats få fram mitt budskap, förr eller senare. Nu har det dock skett en drastisk förändring som både är hemsk och trevlig. Pirat är nämligen nu när vi börjat arbeta på allvar igen, otroligt känslig i munnen.
Det gav mig verkligen en tankeställare eftersom det är sex veckor utan mig som fått honom då känslig, vilket så klart känns otroligt sorgligt. Men, jag försöker att använda detta som ett rättesnöre för att aldrig någonsin hamna under den känslighet vi har nu.
Min insikt kom i lördags då vi körde för första gången sedan i Augusti. Vi använde då som vanligt vårt huvudman med tillhörande bett. Detta har alltså också varit oanvänt sedan dess, eftersom jag inte tömkörde med skygglapparna. Vårat kära grodbett hade väldigt tydlig inverkan på Pirat fast jag hade lång töm. Inte så att han var besvärad, bara otroligt känslig, men fortfarande till en högre grad än vad jag föredrar. Grodbettet kommer således få vila tills jag känner att min hand är tillräckligt tränad för att få det ansvar det innebär, då man blir erbjuden en sådan lyhördhet och känslighet. Den vill jag aldrig mer mista, så för att bevara den väljer jag att låta den vila. Imorgon ska vi köra igen. Då med vårt raka tränsbett. Handen kommer fortsätta vara lika känslig som om han hade taggtråd i munnen, bara huvudet på mig som kan vara lite lugnare.
Äntligen, som vi har längtat
Igår skedde det som jag så länge längtat efter, och ofta trott aldrig mer skulle hända. Pirat gick med sin vagn igen! Helt otroligt. Han tyckte det var så roligt så det var inte sant, verkligen genuint glad. Kusken ska vi inte tala om.. Hon var som på en annan planet!
Jag har tänkt att vi ska träna skritt med vagnen tre gånger i veckan från och med nu. Då till en början helt kravlöst, för att bygga upp drag-musklerna igen. Pirat såg väldigt konfunderat ut igår efter en halvtimme med endast skritt på lång töm, han var nämligen rätt trött. Jag tror inte riktigt han förstod vad som var på gång! Han som sprungit så många mil med den vagnen, backe upp och backe ned. Och nu var han trött efter bara 30 minuter på plan grus väg...
.
Det får ta den tid det tar, men detta känns verkligen som ett stort steg och vi kan nu ana vägen vi tidigare gått. Om än fortfarande långt bort i horisonten, så ser vi den nu, och vi är på väg!
Helt oacceptabelt..
Ja här kan ni skåda själva.. Superbra konstruktion, eller hur?
Nej jisses alltså, hur obra som helst!
Det gick!
Igår var alltså halter vårt tema. Efter fem minuter tänkte jag att; nej usch, vi gör något annat. Men så stannade jag upp och sa till Kålmans att jag bestämt att vi ska träna på våra halter, så då sjutton ska vi väll träna på dem också. Så vi bet ihop och fokuserade.
Det fungerade! När jag väl lyckats övertala honom om att han visst inte behöver se ut som en förskrämd säl varje gång vi stannar, så gick det riktigt bra. Han var såklart fortfarande vinglig och ostadig men helt med på noterna! Som belöning fick han göra en liten hemlis.. Jag har en sådan duktig ponny, så jag vet inte vad jag ska ta mig till!
Knakande andetag och trasiga selar
Det får man av tömkörning ska jag säga er... Rätt mör efter gårdagen, fast jag inte tyckte det kändes så jobbigt då. Det är ju det där med att saker ofta kommer efter. Hästarna var ju som sagt duktigt i alla fall så Pirat var väl förtjänt en liten promenad idag. Vi fick sällskap också, vilket gjorde det hela mycket trevligare!
.
Tillbaka till den förbaskade selen! Den ska reklameras på momangen. Galet att den inte håller för lite normal tömkörning. Dålig kvalitet tycker jag verkligen. Tänk om jag haft en vagn bakom hästen och svanskappan släppt?! Då hade vi fått både balsele och slaggjord hängande bakom rumpan, ner på marken. Inte kul alls. Man kan väll säga att det var tur att den gick sönder nu då, så vi slapp ha eländet i vagn fler gånger. Vi har kört totalt fem gånger med den och tömkört ungefär lika många.. En ny däckel måste vi ha, en som håller, och där med basta.
Tömkörningsövning 1
Gångart: Valfri
Plats: Ridbana el körplan
Nivå: Går att variera i stor utsträckning
.
Övningen består av en volt, två linjer med skänkelvikning, och en serie bommar. Viktigt att övningen inte blir till en stor volt, även om linjen över bommarna är böjd. Beroende på vilken intensitetsnivå som önskas kan storleken på volten, vinkeln på skänkelvikningen, samt avstånd och höjd på bommarna ändras. Syftet är att lösgöra hästen och få igång en bra aktivitet i bakbenen.
Tömkörning x2
Dagen fick bjuda mig på två tömkörningspass idag. Principen var dock inte riktigt tag två få en på köpet! Nej då, så roligt ska vi inte ha det. Det var snarare tag två och jobba lite extra! De två russen alltså.. Vi kan väll säga att de ser till att jag också verkligen får arbeta, men det är bra. Saker som man får gratis är ofta rätt värdelösa.
.
Det är verkligen lärorikt att arbeta med två så olika hästar som Pirat och Witterpir på samma dag. Man får verkligen hålla sig skärpt hela tiden och fokusera på det som ska göras. Jag skapar en målbild och ser sedan till att vi når dit, mer eller mindre.
.
Witterpir är lätt att arbeta med om man lärt sig hur man ska hantera hennes små personliga kriser. De yttrar sig dock oftast i menlösa protester, som man enbart genom att ignorera, lätt kommer undan. Innan Elin började köra henne hade hon endast pysslat med travträning, vilket gjorde att hon av den anledningen behövde arbetas ganska mycket med. De tränade mycket på sidförande hjälper i vagnen, så jag märkte idag när jag tömkörde henne att det gick lättare än vad jag trodde. Witterpir älskar bommar i alla former, så det är inte direkt svårt att övertala henne att arbeta över dessa.
.
Pirat vill gärna leka antingen myrslok eller giraff då han går över bommar, helst den förstnämnda. Det är när jag säger åt honom att det inte är okej att gå och nosa på varenda bom man går över som giraffen kommer fram. Låt mig meddela att ingen av hans imitationer är särskillt uppskattade.. Vi försöker alltså bibehålla vår lodräta huvudplacering och en mycket hurtig och aktiverad skritt, även över pinnar. Mot slutet blev det helt klart som jag ville, ibland lite bättre till och med! Jag gillar när han gör så, det blir så mycket lättare att acceptera hans mer teatraliska sida då.
Vecka 46
Måndag- Promenad och arbete från marken
Tisdag- Tömkörning, sidförande
Onsdag- Tömkörning, bommar (!)
Torsdag- Promenad
Fredag- Arbete från marken, halter
Lördag- Skritt med vagnen (!!!!!!!)
Söndag- Tömkörning, bommar
Åh det ska bli så roligt! Nu känns det som om vi är påväg tillbaka på riktigt. Jag hade egentligen satt v 48 som vår "gå-med-vagnen-för-första-gången vecka" men jag tror verkligen att vi behöver avancera i styrkenivån på vårt arbete. Pirat tar sig lite väl mycket friheter då vi tömkör kan vi säga. Lite väl många dikesbesök.. och eftersom jag inte orkar flyga med honom hur mycket som helst så skulle det kännas bra att sitta i något som sitter fast på honom när han flyger runt. Där kommer ju vagnen in rätt lägligt.
.
Han verkar dessutom behöva lite mer intensivt muskelarbete. Det känns nämligen som att vi landat på en platå nu (i vår utvecklingskurva) och för att inte fastna på den längre än möjligt behövs tillräckligt med avancemang i träningen utan att det blir för mycket. Det är ofta en fin balansgång, speciellt om man haft en skadad häst, som tidigare varit igång på högre nivå. Men känner man sin häst så blir det väldigt tydligt vart man ligger för tillfället.
.
Fredagens träning kanske också ser lite konstig ut om man bara läser arbete med halter, men jag har resonerat så att eftersom vi är helt totalt urkassa på att göra halt på ett korrekt sätt, så övar vi inte på det förrän vi är tillräckligt stadig i rörelse. (Vi har självklart stannat, men det är inte samma sak som att gör halt. Hittills har det varit lång töm och endast röstkommando som gällt.) Nu tycker jag att Pirat orkar gå i den form jag vill att han gör halt i så då kan jag även kräva att han bibehåller den även stillastående. Detta kommer helt klart bli vår största utmaning just nu, eftersom ja som sagt.. vi är verkligen sämst på att göra fina halter! Men det ska det alltså bli ändring på från och med Fredag.
Bästa vagnen!
Om det är någon som går och funderar över det här med vagnar tänkte jag än en gång prisa våran vagn. Jag är så nöjd så nöjd med den! Vi har nu haft den i ett år och den känns fortfarande som ny, inga som helst problem har vi haft med den. Funkar verkligen lika bra att köra med i snö på smala guppiga skogsstigar som på en dressyrbana.
.
Vi har köpt både luftgummihjul och hårdgummihjul, men använder de förstnämnda i mycket större utsträckning. De hårda hjulen har vi främst då vi kör dressyr och vill vara mer gigg-lika i vårt utseende. Så måste jag välja skulle jag välja endast luftgummihjulen, men de andra är ju mycket snyggare så jag är glad att jag har möjligheten att byta!
.
Våran vagn har också den underbara finessen med att vara försedd med lysande ögon vintertid. Vilket underlättar körningen något enormt, eftersom vi då kan vara ute i skog och mark hela vinterhalvåret utan att behöva ta hänsyn till den rätt tillbakadragna solen. Jag kan fara ut och köra galoppintervaller klockan åtta på kvällen om jag vill, utan att mörkret på något vis har något att säga till om. Det är verkligen ovärdeligt!
.
Våran vagn hittade vi hos Westerdals http://www.westerdal.se/ Rekomenderas varmt!
.
Vår Pärla
Gårdagens möte
Igår var det alltså tävlingskonferens och körmöte som stod på agendan. Det var intressant att höra diskussionerna och få ddirekt information om hur det ser ut i de olika grenarna I distriktet. Vi lyckades också med att skapa en rätt fin tävlingsplanering, så jag känner redan peppen komma smygande. Den del av mötet som ägnades åt körning blev dock lite väl kort så det blev prat om ytterligare ett möte i på nästa âr, vilket känns bra. Det siktar vi på tucker jag!
Denna dag alltså
Jag har alltså inte varit hos Pirat idag, och kommer så inte heller vara imorgon. Idag har jag istället ägnat mig åt gyttjebad och annat hälsosamt idag. En riktig spa-lördag detta, och bättre ska det bli. Ikväll ska jag nämligen gå och se Owe Törnqvist spela på Aula Nordica, jag har dock ingen riktig uppfattning om vad det innebär men. Mamma gillar honom och fick biljetter i födelsedagspresent, så då är det bara att gå med. Kan ju bli hur bra som helst, vem vet?
.
Imorogn är det tävlingskonferens och körmöte som står på schemat. Ska bli mycket trevligt att träffa alla körmänniskor igen. Vi övergav ju alla typer av tävlingar under hösten, så det var ett bra tag sedan man sågs! Hoppas att det blir ett givande möte och att vi lyckas lösa det som tidigare varit lite problematiskt. Jag hoppas på många tävlingar på hemmaplan nästa år. Jag tror noh inte att vi kommer färdas i någon större utsträckning, eftersom vi enbart kommer köra dressyr och kanske någon precision beroende på hur träningen fortlöper. Hoppas på att se många hurtiga och idérika människor imorgon alltså! Känn ingen press alls.
Bara för att han är söt!
Kanske pinsamt
Nu har vi kommit till den punkten i vår träning då Pirat bör röra sig på något sätt minst 45 varje dag. Detta innebär, som jag upptäckte igår, att även jag måste utföra denna uppgift! Jisses det är illa. Vi gick ut kvart över fyra, skulle gå en promenad i skogen och sedan arbeta en stund på banan för att sedan skritta efter vägen en bit, och jag bestämde att vi inte fick vara tillbaka igen före fem. Efter en lång stund kollade jag på klockan och insåg att den var strax efter halv... Jag hade alltså gått 20 minuter och trodde att vi snart var klara. Strålande.
.
Men jag har bestämt att det inte alls är ett dugg pinsamt. Eller tja, det beror väll på vem man frågar, men eftersom mina ambitioner är en vältränad och välmående ponny så tycker jag inte att det gör något att jag är ljusår bakom honom. Snart får han kanske börja dra mig i sin vagn igen, eller bära runt på mig, så slipper han hållas tillbaka av sin pinsamt otränade matte. Det ser vi fram emot, båda två!
Arbete från marken
Så här ser vi ut när vi arbetar från marken. Jag+ponny+träns+2 st dressyr spön. Folk brukar titta lite konstigt på mig när jag plockar fram mina spön och går iväg ut i skogen med Pirat.. Undrar vad de tänker om mig egentligen.
Tidigare då vi jobbat på detta sätt har jag endast haft ett spö, men att ha två stycken är helt överlägset, eftersom man då både får en till hjälp även på yttersidan.
.
Det blir ungefär som en blandning mellan tömkörning och ridning. Man får en närkontakt som är svår att skapa mellan ett par tömmar, vilket gör att man får väldigt snabb respons på alla hjälper. Man kan även korigera små detaljer i större utsträckning, eftersom man inte är begränsad till tömmar som löper genom två fasta två ringar. För även om man vill komma till läget att hjälpen från handen blir nästintill obefintlig kan det underlätta om man kan göra justeringar i kontaken i olika riktning. Jag hamnar ofta rätt lågt med mina händer när vi arbetar så här. Tror det är en blandning av Pirats svaghet just nu och att det är rätt jobbigt även för mig att hålla upp händerna i rätt höjd och samtidigt behålla mjukheten och vara stilla. Och måste jag välja får handen hellre vara lite låg, bara den inte stör! Så tömkörning i all ära, men detta är också en mycket användbar metod.
.
Just nu ligger vårat fokus på att stretsha och träna upp överlinjen igen. Den har ju helt försvunnit, vilket känns väldigt tydligt då vi tränar också. När Pirat går i den låga formen han har på bilden blir han trött efter bara 2 minuter. Så det är vår nya grej, 2 minuters arbete på tygeln, sedan 1 minut med lång. En ny typ av intervallträning? Känns i vilket fall som det! Två veckor till med denna långa låga träning, sedan hoppas jag på att nog med muskler infunnit sig för att vi ska kunna fokusera på mer spännande övningar än att gå i rätt form. Det är ju som bara början, inte det som ska utgöra hela arbetet.
Inlägg från mobilen
Hm måste blivit något fel sist, då jag ser att förra inlägget blev postat två gånger.. Min mobil lever sitt eget liv helt klart! Den hävdar att den inte är någon ny flashig sådan som har 1000 funktoiner och inställningar, utan är en vanlig hederlig telefon med knappar och allt. Nåväl, jag får försöka dressera den bättre, såhär kan vi inte ha det! Nog för att jag förstå att ni vill läsa allt det super intressanta jag har att skriva, men två gånger i rad med samma text kanske blir lite väl mycket ;) Speciellt eftersom temat var att jag inte hade tid att skriva något vettigt... Teknik + jag = inte bästa vänner så ni får ursäkta!
En dag utan hästar, nästan iaf
Igår vistades jag inte i något stall. Ändock lyckades jag träffa tre mycket små och otroligt söta hästar. Men inget besök hos pirat, det skötte elin om. Ibland kan det vara bra med dagar där man kan planera in andra tidskrävande saker som annars krockar lite med stall vistelse. Igår innebar det dock inget annat än mer plugg för min del, men det kunde varit mer spektakulärt antar jag. På måndag kväll är jag människa igen, jag längtar!
En dag utan hästar, nästan iaf
Igår vistades jag inte i något stall. Ändock lyckades jag träffa tre mycket små och otroligt söta hästar. Men inget besök hos pirat, det skötte elin om. Ibland kan det vara bra med dagar där man kan planera in andra tidskrävande saker som annars krockar lite med stall vistelse. Igår innebar det dock inget annat än mer plugg för min del, men det kunde varit mer spektakulärt antar jag. På måndag kväll är jag människa igen, jag längtar!
Vandring på gömda stigar
Stegen dämpas i den mjuka mossan, där sex fötter ihärdigt trampar fram. Luften är klar och kall. Allting är stilla och tyst. Dimman lägger sig över allt, som för att skydda och dölja det som komma skall. Sakta smyger vi fram bland rötter och stenar, smiter in mellan två stora granar och bara väntar. Väntar på ingenting. En varm mule mot kinden som frågar vart vi ska gå härnäst. Allt är så spännande, så vackert att det måste upplevas nu, genast.
.
Vi korsar diken och ängar. Hoppas ingen ser oss, vi vill vara ensamma. Om än bara för en liten stund. En fågel talar med oss, på sitt språk befriat från ord. Vi betraktar den och förundras över dess självklarhet. Det luktar av svamp och gamla löv. Ännu är det fortfarande höst, ännu finns det tid.
Tömkörning vs. Tentaplugg
Båda sakerna borde jag ägna mig åt. Båda sakerna vill jag ägna mig åt. Får jag bestämma proportionerna själv blir det 9 delar tömkörning och 1 del tenta plugg. Tyvärr tror jag denna veckas recept ser lite annorlunda ut. Ganska mycket tvärt om, för att vara exakt. Tömkörde Pirat 20 minuter igår och hoppas på samma sak idag. Kanske lite längre till och med! När jag nästa gång lyckas ta en paus från alla olika RNA processer och labporativa metoder så ska jag göra ett tränings schema för Pirat. Okej, nu måste jag läsa igen för att kunna ta paus. Man kan ju inte gärna ta paus i pausen, eller det kanske man kan? Nej, åter till alla 1000 häften och grafer, nu!
Första gången på 3 månader!
Tema: Veterinärer
Som i alla yrkesgrupper finns det veterinärer som är bra på sitt yrke och de som inte klarar av det. Jag har träffat helt lysande veterinärer som haft den gemensamma nämnaren att de brinner för sitt arbete och förstår att de arbetar för djurens bästa. Sedan har vi tyvärr även haft en del att göra med motsatsens folk.. De som mest verkar arbeta för att ha ett jobb och tjäna pengar. De gör vad de måste, men absolut inte mer.
.
Senast var det Elins dvärgpinscher Arthur som fick oturen att träffa en sådan veterinär. De konstaterade utan vidare undersökningar att han var allergisk mot sitt foder och skulle byta. Okej, så gjorde vi. Men alla hans besvär blev bara värre och efter 3 veckor återvände vi och sa att detta inte fungerar. Det måste vara ett annat problem. Veterinären vi fick träffa då sa att han har Rävskabb! Tänk vilken skillnad, och de symptom hon bedömde detta på fanns absolut vid första besöket också, skillnaden var bara det att ingen frågade efter någon bakgrunds info då.. Sånna stunder känner man sig så hjälplös.
.
Sedan har vi såklart fallet med Pirats pinne.. Jag försöker att inte tänka på det för då blir jag galen, men det är ju faktiskt så att de flesta av hans problem under vistelsen på Ulltuna hade kunnat undvikas om de letat lite till, gjort en extra undersökning. Han hade sluppit äta tre olika antiiotika, som slog ut hans grovtarm och gav honom en svår grovtarmsinflammation. Han hade sluppit stå i karantän, utan kunnat gå till hängmattan dirket. Och framför allt så hade han sluppit stå med en mer eller mindre konstant feber, stor svullnad och smärta dygnet runt i tre veckor. Att ge det lilla extra kan betyda så mycket för andra!
.
När jag möter en människa som brinner för det de gör, oavsett om det är att binda blombuketter eller att plocka ut tumörer från hjärnan på små barn, så blir jag helt tagen. Tänk vilken tur att dessa människor finns! Utan dem vore världen ingenting alls. Det är dessa människor som lyfter oss andra när de ska hjälpa till med vad de kan. Jag skulle önska att alla människor fick hitta något de brinner för och vill uträtta, tänk, då skulle man bara finna hjälpande händer överallt. Människor skulle faktiskt hjälpa varandra för att de ville, inte för att de kände sig tvungna, det är den stora skillnaden.
.
Så om du möter någon som är kompetent och visar intresse, var inte rädd för att säga det till personen. De kan inte bli annat än glada för att någon uppmärksammar deras arbete. Men lika viktigt tycker jag att det är att ifrågasätta de som verkar osäkra eller överlägsna, fråga efter bakgrunden till varför de så, eller varför de valt att inte göra si. Då får de pröva sitt handlande och du får samtidigt ett bevis på om personen i fråga är någon att lita på. Jag kommer aldrig mer att tveka, eftersom jag vet hur stor skillnad det kan göra.
