Jag älskar att göra träningsplaneringar! Det finns inga begränsningar för allt man kan hitta på och man känner sig sällan så kreativ och peppad som just då. Värre är det när man står där, två månader senare och inser att man fortfarande står på ruta ett (eller ibland ruta minus 30). Då är de där tidigare så omtyckta planeringarna mest ett hån. Därför är det viktigt att vara realistisk när man gör en planering, både med kraven man ställer och med hur mycket tid man kan lägga ner på träningen under en viss period. Det ska såklart vara lite utmanande så att man följer den, men det är hundra gånger bättre att bli positivt överraskad över att man faktiskt klarat det man tänkt sig, än att man blir besviken.

 

Min och Pirats höstplanering ser i grova drag lite ut så här:

 

September

- Börja träna med vår vagn igen. Rakt fram ute i skogen, skritt och trav.

- Fortsätta med vårt nya mer akademiska sätt att rida och försöka komma på om vi vet hur man gör.

- Rida igenom skolor och uppnå mer lösgjordhet och mjukhet.

Fokus på övergångar och att hitta tillbaka till en stadig och avslappnad arbetsform från marken, uppsuttet och i vagn. Mest träning ute i skog och mark.

Oktober

- Konditionsträning i trav.

- Sträva efter en något högre form kortare stunder.

- Fortsätta arbetet med skolorna.

Fokus på att förbättra konditionen med längre något intensivare träningspass. Fortsatt träning i skogen så länge det är möjligt.

 

November

- Börja samla lite mer, korta inervaller.

- Befästa tidigare månaders arbete.

- Peppa inför vinter och snö!

Fokus ligger på att öka samlingsgraden, framför allt i skritt med tanke på ev hårt underlag, men även i trav. Lugnare månad där arbetet på olika fronter utvärderas och checkas av så att vi ligger i fas inför vintern!

Under den gågna sommaren har min rygg åter fått för sig att den på någotvis får vara med och bestämma vad vi ska pyssla med tillsammans, den och jag. Den har i brist på respons startat någon form av uppror. Inte okej! Jag ska därför gå till motangrepp på den. Jag har börjt med:

 

- Bokat tid hos kiropraktor och ska påbörja behandling där.

- Skapat ett eget litet träningsprogram

- Beställt en "Perfect Shoulder" väst

 

Körning är inte den ultimata sporten om man har problem med rygg, axlar eller nacke, eftersom armarna arbetar statiskt när man håller tömmarna, samt att man spänner ryggen för att parera rörelser i vagnen. Ridning kan också vara dåligt av samma orsaker om man inte sitter rätt. Jag har hört från flera håll att jag borde sluta att rida och framförallt att köra. Jag förstår deras poäng och är inte så dum att jag vill riskera något allvarligt, men jag är övertygad om att man kan både rida och köra på ett sätt som inte bryter ner, kanske till och med främjar, kroppen. 

 

Hoppas bara att min rygg inser att den fightas mot en ruskigt envis och tävlingsinriktad person. Jag börjar vara less på tappad känsel, stickningar, och konstant nack- och ryggvärk. Nu ska vi lösa detta en gång för alla!

Tänkte börja med att visa några bilder från körtävlingen vi besökte under vår vistelse i England. Det var en tävling i sk Traditional driving, och är därför uppbyggd på ett annat vis än en FEI tävling.

De började med att ställa upp sig på rad, där dommaren gick från ekipage till ekipage och bedömde deras utrustning, anspänning och allmänt utseende.

 

  

Ekipagen visade sedan upp sig för dommaren samtidigt. Domaren ropade ut vilka rörelser denne ville se, som till exempel åttvolt, körning på enhandsfattning etc.

 

När domaren fått se allt den ville ställde de åter upp sig på en linje som avslut.

 

Den här gentlemannen med sin fina grå Welshponny var mina favoriter! (Observera hatten. Jag vill ha!) Otroligt snyggt ekipage på alla vis.

 

Jag hade dock lite svårt att hänga med på motiveringarna när någon korades som vinnare, eftersom det inte alltid var den som såg finast ut, körde snyggast, eller vars häst arbetade bäst som vann. Det fanns nog ett annat kriterium som jag inte var medveten om. Fina ekipage var det gott om i vilket fall, och det var verkligen en rolig upplevelse!

 

Inte oväntat så tog de utsendet på sin egen klädsel såväl som vagnar, selar och hästar på fullaste allvar! Körningen i sig var inte fullt så viktig för alla. Men visst var de stiliga allihop?

 

Vi har haft ett långt och skönt sommarlov, både jag och russen. Det har blivit endel körning och ridning, men också mycket vila och planering inför hösten. Trots den långa ledigheten känner jag mig väldigt trött. Jag tror dock att man piggnar på sig lite när man återgår till vardagen igen. På söndag färdas vi tillbaka från sommarstugan i Bergvik till Umeå.

 

Det ska faktiskt bli rätt skönt att komma hem igen. Blandade känslor såklart, vem vill väll inte bo på landet med stallet 20 meter bort, hästhagen precis nedanför bron, trädgårdsland att påta i, stigar att vandra på, och parasoll att filosofera under. Kanske kommer det en tid då vi kan bo här på heltid, men nu är det stan som gäller. Inte fy skam det heller. Vi står ju trots allt i världens bästa stall och har fina vänner vi längtar efter att träffa på de ännu nordligare breddgraderna, så vi ser fram emot en bra höst, trädgårds- och beteshagesbrist till trots.