Motion över pinnar
Även körhästar kan springa över pinnar. Det är en bra metod eftersom de automatiskt lyfter benen mer och höjer ryggen. Om man, som jag, inte vill sitta på hästen när detta pågår så kommer här en demonstration av två metoder som funkar bra!
.
Longering av Pirat. Jag longerar aldrig längre stunder på volt, utan om vi ägnar oss åt motion i en lina är det alltid över hela ridbanan och aldrig i träns, eftersom jag tycker det blir så fel. Det är omöjligt att säga rätt saker till ett bett med bara en lina eller två inspänningar, så det låter vi bli. Obs, ignorera min oranga regnjacka (jag hade glömt min hemma.. mitt i vintern jag vet. Knäppt, men så var det!)
.
Tömkörning av Witterpir. När det endast är bommar så tycker jag att det är viktigt att de är fortsatt eftergivna även över bommarna. Bommar ska nämligen inte vara någon ursäkt för giraff-motion. Och fokusera på bakbenet, nog blir de aktiverade alltid!
Träna utan kontakt i tömmarna..
Sitter och klurar på hur jag ska kunna träna Pirat den närmaste tiden. Det går nämligen inte att ha någon kontakt med hans mun, på grund av allt kastande och flaxande. Träna som vanligt ska vi dock fortsätta med enligt veterinären.. Hur då tänker jag?
Jag har kommit fram till att vi kan:
- Gå promenader (tråkigt och ogivande i längden)
- Longera (inte på volt då, utan den typen av longering jag och Pirat sysslar med. Vi båda springer runt runt överallt!)
- Styrketräna med vagnen (skritt i backar)
- Pulsa i snön
...
Någon som har något fler tips?
Överkänsliga nerver
Jahapp, återigen har Pirat alltså skaffat sig något som kan vara svårt att behandla. Veterinären trodde att hans symptom med huvudskakningar och frustande grundar sig i en överreaktion i nerverna i mulen. De gjorde en endoskopi av luftvägarna och hittade lite slem där, men inget som borde ge en sådan kraftig reaktion...
Jag ska behandla honom med cortison i 10 dagar, och samtidigt träna som vanligt. Förhoppningsvis blir det bättre och då vet vi att orsaken var överkänslighet eller någon typ av allergi. Jag ska för säkerhets skull ta ut hans torv/spån bädd och ha honom på pappers strö igen, för att vara säker på att det inte är den som utlöst det hela. Blir även vattning av höet han äter inne från och med nu. Det är ju snart dags för tävlingar och träningar och då kan vi ju inte hålla på så här! Ingen ordning.
Veterinären nästa
Idag ska vi till veterinären för att kolla upp Kålmans näsa. Hoppas de hittar något som förklarar hans konstiga beteende, för så här kan vi inte ha det. De kan faktiskt få hitta lite vad de vill, bara jag får veta vad det är.. En pinne i näsan kanske, det skulle vara likt Pirat!
"Kärt barn har många namn"
Vissa människor brukar förundras över alla namn jag har på Pirat. Kålmans är det vanligaste, faktiskt mer frekvent använt än Pirat. Han kallas även:
Pirre (inte av mig dock)
Russet
Höna
Min lilla åsna
Prinsess-Puman (har ingen aning om varför)
Katastrofen
Ali
Ali Benhassan Mohammed Ali
Minne Minonen (super konstigt)
Svarta ponnyn
Prinsen
.
Många namn är kopplade till en specifik situation, medan andra är mer generella. Det går dock inte en dag utan att jag använt minst två namn på honom. Det är inget jag behöver tänka på, det kommer automatiskt. Pirat har många namn helt enkelt!
Utfodring av havremoppar
Nu gör Pirat skäl för namnet havremoppe igen. Denna vecka har vi infört en mindre mängd havre i foderstaten, i hopp om mer krut i benen framöver. Jag är egentligen väldigt kluven i frågan om kraftfoder eftersom hästar i normal hårt arbete kan få hela sitt energibehov tillfredsställt genom att äta grovfoder, förutsatt att man har bra närningsvärden så klart.
Dock så har jag insett tjusningen med olika typer av kolhydrater, och snabba, i form av tex havre, kan verkligen vara användbara om de ges i rätt läge! Pirat är pigg och arbetar bra på bara hö också, men när vi nu ska försöka öka träningen en nivå till skulle det underlätta med lite mer eget driv från hans sida.
Det jag tycker är viktigast när man ska utfodra med kraftfoder är att man vet varför det behövs, ex extra näring eller energi, samt att man tänker på när man ger det. Det är rätt taskigt att ge någon ett kilo havre, ställa in den i en box och säga godnatt.. Några timmar senare finns massor av socker i kroppen som vill användas, inte schyst. Kolhydrater kan lagras i muskler som glykogen, och användas vid ansträngning eller uppbyggnad, men denna lagring är begränsad. Man kan alltså inte ge kraftfoder på kvällen och tro att det finns kvar i blodet nästa eftermiddag. Då är de uppanvända till annat eller lagrade som fett. Är det syftet är det en annan sak, men oftast är inte det fallet.
Pirat kommer därför få sin havre på morgonen, för att få önskad effekt av det hela. Vi börjar i liten skala med 2-3 dl, för att sedan öka på. Grovtarmens mikroorganismer som ska bryta ner fodret måste få tid att anpassa sig till vad de ska bryta ner. Tänk er en traktor som har i uppgift att lyfta lastpallar med en "gaffel-sak" och så säger man: "åk ut och ploga istället." Traktorn måste få byta till en skopa eller skrapa innan, annars blir det rätt lite gjort. Kanske måste en helt annan maskin kallas in för jobbet. Lite så funkar det i grovtarmen också! Så det är viktigt att det får ta tid.
Pirat har ju också haft grovtarmsinflamation, där hela floran i tarmen slogs ut, vilket gör att jag är extra försiktig vid foderbyten. Ca 2 veckor är lagom för introduktion eller byte av foderslag hos en normal häst. Pirat kommer få en månad innan vi är uppe i den giva jag vill ge honom. Jag tror på min nya havremoppe!
Duktig röd flicka
Nu kommer bildbevis på att Witterpir blivit väldigt duktig. Så om det var någon som inte trodde på mig, ha! Här har vi henne i hela hennes prakt, prydligt arbetande, som russ bör springa. Hon kan fortfarande bli rätt arg ibland om man påsår fel saker, men protesterna blir mildare och alltmer sällsynta. Jag tror hon förstått min poäng nu, äntlingen.
Om man har en häst som lätt tar över rollen som ledare och inte gärna väntar på att någon tyst liten försiktig varelse ska viska saker till dem, måste man vara både konsekvent och bestämd. Det går inte att tro att man kan mötas halvvägs. Det trodde Witterpir först. Att hon till exempel fick bestämma vägen vi skulle köra om jag bestämde tempo, eller att hon fick springe exakt hur fort hon ville om jag bara styrde... Hon blev rätt förvånad när jag och Elin kom in i hennes liv för ca ett år sedan. Vi ganska mycket raserade hela hennes världsbild!
Men nu så, här är vi. På riktigt. Skåda hur bra det kan bli om man överlåter bestämmandet åt kusken. Nu sitter grunderna; hon kan svänga och ta förhållningar på rätt sätt, arbeta på rätt sätt, och framförallt tänka lite innan hon springer. Jag tror hon kan bli riktigt fin eftersom hon har lätt att komma till arbete och lär sig saker på ett kick! Med arga medelålders damer får man dock skynda i rätt takt, så att de varken blir uttråkade eller överkörda. Det är A och O!
.
Frustar-sjukan
Pirat har drabbats av någon form av frustarsjukdom. Jag har ingen aning om vad som har hänt! Under körpasset i lördags började han helt plötsligt att frusta som besatt, vi snackar 100 gånger under 45 minuter. Vi började träningen som vanligt med skritt och lite trav, han var ganska ofokuserad så jag fick ta några kraftiga förhållningar, och sen var det kört. Vet inte om förhållningarna har något med saken att göra, men jag tror inte det.
Först tänkte jag att det var någon form av protest mot det jag försökte säga till honom. Det var dock inte enbart frustningar utan även näs-gnuggning mot benen och marken. Han beter sig som jag skulle göra om jag fått en svärm getingar i näsan ungefär. Stundtals är han helt tillfreds och jobbar hur bra som helst, för att sedan slita ifrån mig tömmarna och dra näsan i marken och frusta.
Någon som varit med om något liknande eller har något förslag på vad som kan vara orsaken till detta skumma beteende? (Tilläggas bör att jag ringt veterinären. De ordinerade några dagars vila för att se om det blir bättre eller sämre) Han har ingen feber, är super pigg och arbetsvillig, och inget näsflöde av något slag..
Min snöprins
Vecka 7: Fokus
Denna vecka ska jag vara superfokuserad och uträtta en massa bra saker har jag tänkt. Pirat kommer vara den första att märka det, hoppas han blir positivt överraskad. Vi ska träna så hårt att man nästan kan tro att det är vår sista vecka i livet!
.
Måndag- Vila
Tisdag- Tömkörning
Onsdag- Ridning
Torsdag- Vila
Fredag- Ridning
Lördag- Körning
Söndag- Körning
Kaos-Kålmans och Peppiga-Piren
Helgens träning har givit väldigt varierat resultat. Witterpir har varit väldigt fin och medgörlig, medan Pirat har varit stretig och ofokuserad. Spännande. Jag tolkar detta såhär:
- Witterpir har funnit sin motivation och kommer fortsätta att bli bättre och bättre.
- Pirat vill visa mig att jag inte får ta honom för självklar, och att jag måste få känna hur det varit tidigare så att vi inte kommer tillbaka dit.
Kanske är det inte så, kanske är det just det. Efter gårdagens kaotiska körpass med Pirat (där vi förövrigt lekte giraff och dragkamp) behöver jag intala mig att det är så. Flash backs från 2008-2010 är inte trevliga. Nu är det 2012 och det ska bli vårt år, det verkar Witterpir förstått iaf!
Våren 2012
3-4 Mars Träning, Mellanbygden
10 Mars Tävling, Grans
31 Mars Tävling, Mellanbygden
14-15 April Träning, Mellanbygden
5 Maj Tävling, Umeå RF
2 Juni Tävling, Lycksele
Ny sele beställd!
Yey nu är selen beställd, och eftersom jag vet att den finns i lager hoppas jag att det inte dröjer allt för länge innan den anländer till oss. Det är en brun Ideal sele med fransk brösta från selar.se. Jag har frågat om det är möjligt att justera huvudlaget lite eftersom det förra inte passade Pirat särskillt bra. Nackstycket skavde bakon öronen och pannbandet var för kort.
Beställde även två nye selunderlägg från Mias RS, ett rosa till Witterpir, och ett babyblått till Pirat. (Måte bara poängtera att det inte alls är ett könsbundet färgval. Pirat har haft både röd och rosa som sin färg innan vi landade i ljusblå. Svarta hästar passar så bra i alla färger att det blir svårt att välja, men ljusblå är verkligen hans färg. Fuxar, som Witterpir är lite svårare. De passar i mörka färger och vissa utvalda andra nyanser, men Witterpir fick rosa eftersom Elin tyckte hon passade bäst i det. Och det gör hon faktiskt. Så min poäng var bara att hade Pirat varit fux hade han kunnat ha rosa, och hade Witterpir varit svart hade hon fått blå. Så det så!) Hm, alltså, var var vi? Just det, ny sele yey!
Körning i mitt hjärta
Februari kan verkligen vara en ruskigt kall månad, det kan inte ens jag förneka. Viktigt att dock inte tappa motivationen för det, eftersom hur kallt det än må vara så är det bara ett kort tag kvar till tävlingssäsongen börjar! Jag ska försöka lägga upp en mer långsiktig plan för Pirats träning de kommande månaderna. Förra året kände jag att formtoppen kom lite väl tidigt. Det berodde helt klart på att jag lade in det intensivaste arbetet i maj och juni, resultatet blev då en super speedad och välträna häst i full tävlingskondition i juni och en rätt trött häst hela juli och början av augusti.
Om man tränar tillräckligt mycket så får man, vare sig man vill det eller ej, någon form av formtopp. Man kan dock förlänga, förminska och specificera den om man tänker efter i god tid. När vill jag att vi presterar som bäst? Är det under en specifik tävling eller kanske under två hela månader vi måste vara på topp? Jag rekomenderar att det mesta av konditionsträningen förläggs under vinter och tidig vår, för att sedan ersättas av muskelarbete och teknik träning. På så vis har man det man behöver i konditions och styrke väg och kan fokusera på att förbättra det man redan erhållit. Underhåll behövs såklart, men om man tränat rätt innan tävlingarna börjar slipper man trötta ut hästen mellan tävlingarna, och den kan få den åtrhämtning som så väl behövs.
Det här med träningen av en körhäst är verkligen ett pussel, men bidrar mycket till varför jag tycker at det är så roligt. Andra hästsporter i all ära, men för att tävla i körning måste du kunna få hästen att arbeta snyggt i dressyr, manövrera ekipaget väl i precision, och springa långa sträckor och explosiva hinder i maraton. Det är den utmaningen som gör körning så speciellt!
Regler är till för att brytas
Två dagar senare.. Inte har jag väll ridit båda hästarna idag? Nej det vore ju dumt, så kan inte vara fallet. Fast, jo, kanske var det så ändå. Imorgon finns dock inget krav på att jag måste kunna gå ordentligt, så inga problem. Saken är den, att om det är -22 grader eller kallare så blir det lite småkallt att sitta i en vagn, speciellt om man varit ute hela dagen, innan man besöker stallet. Därför är ridning en bra idé, man håller sig varm och kan motionera den tid man vill. Jag hade aldrig klarat 1 tim och 20 min i vagnen ikväll, men på Pirats rygg gick det utmärkt. För Witterpir fick det dock räcka med 50 effektiva minuter, någon måtta får det vara.
Jag höll nästan på att glömma det viktigaste! Gissa vad jag och Pirat gjorde idag.. Vi galopperade! Wii så glad jag blev, det var fem månader sedan sist. Ytterligare en sak att öva på; korrekta samlade galoppfattningar från skritt. Vi börjar imorgon!
Det gick det här med!
Se så vi springer, även utanför staketen. Jag är inte förvånad, men ändock mycket glad. Han är ju så fin min lilla, sköter sig så bra. Jag undrar just när nästa bakslag kommer. Eller nej, såklart att det inte blir något sådant mer. Så var det ju, vi är klara med sådant. Titta bara på dessa bilder istället! Han är så söt där han springer, visst är han? Tänk att vi springer med vagnen igen, om någon hade sagt det till mig för fem månader sedan hade jag bara skrattat åt tanken, men nu känns det som den naturligaste saker i världen. Jag sa till mamma häromagen, att det känns som om Pirat aldrig varit borta från oss, att han aldrig haft någon skada. Hon tittade lite konstigt på mig eftersom hon tyckte att det var en väldigt uppenbar händelse. Jag håller nog ändå fast vid min tanke. Det känns som att det alltid varit så här. Att de sömnlösa nätterna på golvet i Pirats box, all förtvivlan och oro bara varit en dröm. Han står ju här, livs levande, min finaste lilla häst. Jag skulle egentligen bara visa två bilder på oss när vi travar efter vägen men, så kan det gå. Ville egentligen bara säga tack till Pirat för att han kom tillbaka till mig. Tillsammans ska vi fortsätta kämpa med det vi tycker är roligast av allt, nämligen att köra. Det finns en dag då man bör ge upp, men jag hoppas det dröjer länge än, för nu är vi påväg tillbaka!
.
.
Om du tittar in i solen, vad ser du då
Ser du universums alla färger
Ser du allt i svart, vitt, och grått
Ser du ingenting, eftersom, inget finns där att se
Titta efter lite till
Fokusera på den punkt som är din
Vad ser du då
Ja, vad ser du då
Om jag tittar in i solen ser jag allt som finns
Ingenting betyder nått
Men allt syns tydligt och klart
Svart blir vitt, vitt blir grått
Om du tittar in i solen, vad ser du då
Titta efter en gång till
Vad ser du då
Inget mer dubbel-arbete från ryggen
Usch nu har jag lärt mig ännu en läxa. Klart att jag inte kan rida båda hästarna på samma kväll, vad tänkte jag med egentligen.. Själva ridningen gick bra, båda (!) skötte sig fint och var väldigt lyhörda. Trotts den låga temperaturen på ca -20 grader fick båda hästarna vara ute en timme var igår. Snön glittrade, vi hade trevligt och jag fokuserade på viktiga saker. Men idag alltså... Aj! Jag har gått som en kråka hela dagen och knappt kunnat böja på ryggen. Mindre kul är man sitter i ett labb hela dagen. Jag har förstått piken, förlåt, jag ska inte göra om det, kan vi försonas nu min kropp och jag? 2 timmars ridning är lite för mycket, nu har jag lärt mig det. Imorgon får det räcka med ett ridpass, så Witterpir får träna i vagnen som vanligt istället. Det blir väll bra, eller hur?
Många första gånger
I helgen utspelade sig många episoder för första gången:
- vi körde med hackamore
- hårdgummihjulen användes vintertid
- sedan augusti vi tränade aktivt i mer än en timme
- på två år Pirat gick utan skygglappar
Det ni!
