Inte bara för sakens skull
Jag har inte häst för att vara hästägare, utan för att jag älskar just Dig.
Jag kör inte för att det är det roligaste jag vet, utan för att Du gör det till det.
Jag tränar inte i -20 grader för att jag gillar det, utan för att vi ska bli bättre.
Jag tävlar inte för att bli bäst, utan för att vi ska bli det tillsammans.
Jag är inte en sådan som alltid vill vara i stallet, det vill jag endast när jag vet att Du är där och väntar på mig.
Jag vill inte ha någon annan häst, eftersom jag vet att det inte kommer vara Du.
Komplikationer
Att det aldrig tar slut! Jag gillar inte att Pirat ska samla på sig alla möjliga åkommor på en gång. Kunde han inte nöja sig med en bäckenfraktur?? Nej men visst, vi kör tydligen på kraftiga diaré (=dropp), trom i ett blodkärl (=vad tusan är det?), feber (=utan att de hittar vad anledningen är), svullet skap, och vätskeansamling under buken... Underbart, eller hur?
En blick bakåt
2006, ett osäkerhetens år. Allt var nytt och mycket lite fungerade.
2007, vi kände varandra bättre. Allting gick dock fortfarande enligt Pirats önskningar.
2008, ett bättre samspel uppstår.
2009, allting vänder och börjar ljusna.
2010, ett roligt år då vi kommer varandra nära och gör många nya spänannde saker.
2011, träningen tar fart i rätt riktining på allvar och vi avancerar i klasser och mål.
2012=?
Fraktur...
Finaste lilla ponnyn står nu uppstallad på Ulltuna, i väntan på prognos. Diagnosen blev tyvärr det vi fruktade mest; en fraktur i bäckenet. Jag hade hoppats på vad som helst, men inte detta! Veterinären föreslog 6v i hängmatta för att se om det blir bättre. Jag tror dock att vi kommer märka långt tidigare om det något som kan läka eller inte.
.
Det är ju nämligen inte heller bara läkning som ska till, utan sedan även rehabiliteringen. Jag kan ge honom all tid han behöver, om jag vet att han kan bli helt bra igen. Kanske inte riktigt lika hård träning som förr, och tävlingar kan jag utesluta helt om det är så. Men han kan inte bara gå som promenad eller sällskapshäst, det psyket har han inte. Det är vi väl medvetna om och det kommer ligga till grund för alla våra beslut! Jag hoppas dock så innerligt det går, av hela mitt hjärta att jag får tillbaka min lilla vän. Våran älskade älskade Pirat.
Väntan
Avsaknaden av vetskap är aldrig trevlig. Man kan inte göra annat än att vänta. Imorgon får vi provsvar som visar om det är någon infektion, ex borelia. Är det inte det måste det vara någon inre skada. Vi vaktar honom hela tiden så att han inte ska lägga sig och förvärra något. Jag vet inte vad jag ska tro eller tycka. Febern är över 40 grader och hältan tydlig, men varför dessa två på samma gång så kraftigt? Synd att han inte kan berätta vad som är fel. Vi måste öva på vår kommunikation helt klart!
Vid din sida
Jag finns här, lämnar dig aldrig. Måste höra dina andetag. Måste veta att du är där. Det här trodde jag aldrig! Jag älskar dig så djupt, du fina russ. Bli bra igen snälla. Snälla.
Världens längsta natt
Detta kommer bli min längsta natt någonsin. Pirat är så sjuk, så sjuk i sitt ben. 40 graders feber. Inte alls kul på något sätt, men imorgon får vi förhoppningsvis ett svar på vad som är fel. Kan vara en fraktur, men det vill jag inte tänka på. Mitt hjärta, min kära Kålmans. Vad har du gjort? Vad ska jag ta mig till?
Hemresa i tre delar
Idag inleds vår något komplicerade hemfärd, från skogen tillbaka till umeå. Första etappen består av Strass och vagnens transport. Mamma och elin åker med dem, medan pirat, Witterpir och jag väntar här. Imorgon kommer de tillbaka, så att vi på måndag morgon kan färdas hem med russen. Efter det åker mamma ner och lämnar släpet igen, innan hon slutligen landar i umeå och alla är på plats! Som ni märker är förflyttningen av oss och våra hästar något av ett pussel. Förhoppningsvis flyter allt på som väntat, så vi snart är tillbaka hemma igen!
Kör-abstinens
Nu börjar det vara liite för länge sedan jag satt i en vagn senast! Längtar upp till Umeå och selen. Efter redan ett par tre dagar börjar det klia i fingrarna på mig och jag vill ut och köra igen. Det är inte klokt, jag vet, men det är ju så kul. Tror Pirat känner likadant, för vad finns det annars för anledning till att plocka av sig ena skon? Jag tror på tristess!
Kör-abstinens
Nu börjar det vara liite för länge sedan jag satt i en vagn senast! Längtar upp till Umeå och selen. Efter redan ett par tre dagar börjar det klia i fingrarna på mig och jag vill ut och köra igen. Det är inte klokt, jag vet, men det är ju så kul. Tror Pirat känner likadant, för vad finns det annars för anledning till att plocka av sig ena skon? Jag tror på tristess!
Celina och Pirat
En bild från det fina besöket vi hade förra veckan! Är de inte fina?
Räknar dagarna
Jag trodde inte dagen skulle komma då jag längtar efter min loksele på detta vis! Nu sitter jag här och räknar dagarna tills jag får återse den, och då kunna köra igen.
.
I sånna här lägen är det verkligen skönt att ha två selar. Även om jag använder lokselen mycket sparsamt är jag så tacksam över att jag vet att den ligger i Umeå och väntar på oss och vagnen.
Leka ridponny på heltid
Pirat och jag låtsas för tillfället att våra nya karriärer är ryttare och ridponny! Inte helt frivilligt dock, kan jag medge. Men motion måste det svarta russet ha, så då rider vi i brist på annat. Åh så talangfulla vi är, jag tror nästan vi måste lägga ner det här med körning helt. Nu när vi insett våra nya förmågor är inget annat aktuellt. Eller hur det var..
Dumma tjuvar!
Sedan igår har jag och Pirat inte längre någon sele, våran kompletta fina körsele som vi båda gillar så mycket har nämligen blivit stulen. Den, och Pirat och Strass båda dressyrsadlar har nu en, för dem ofrivillig ny ägare någonstans. Mycket mycket dumt tycker jag!
.
Människor som är osäkra på vilka föremål som är deras borde reflektera över hurvida de faktiskt äger det de tänker ta med sig hem. Chansen är rätt liten, speciellt om man åker hem till någon annan och plockar på sig grejer. Jag önskar att vi kan leva i ett samhälle där alla kan leva enskilt tillsammans. Det borde vara så att man kan lägga ifrån sig sin systemkamera eller plasma tv mitt på stan och sedan gå därifrån. Komma tillbaka nästa dag och de ska vara kvar. Är det inte din kamera, eller du som lagt den där... Ta den inte!!
.
Men även om det exemplet är lite extremt kan man iaf tycka att folk skulle kunna ha respekt för andra människors hem, åtminstone. Men uppenberligen inte.
.
Jakten äår dock i full gång, om jag så ska leta igenom alla gator i hela Hälsingland så ska jag hitta dem och deras bil! Man stjäl inte Kålmans sele ostraffat. Så det så.
Besök
Idag får vi besök av Pirats medryttare, som åkt hela vägen från Umeå med buss för att hälsa på oss. Pirat har längtat efter sin lilla ryttare och undrar vart hon tagit vägen. Att det är han som rest 42 mil bort, det bryr han sig inte det minsta om!
.
Jag hoppas och tror att vi kommer få det trevligt de dagar hon är här, och vi ska göra så roliga saker så. Nu beger vi oss mot busstationen för att möta henne. Det ska bli så roligt!
Dressyr i kvällssolen
Ikväll blir det dressyrträning på banan. Det är så vackert väder och många dagar sedan vi var på banan och tränade, så jag riktigt längtar ut! Måste dock hålla mig ett par timmar till eftersom det ännu är för varmt i luften.
.
Fokus idag blir på tempoväxlingar och att hålla en stadig form genom dessa. Vi ska också försöka hitta tillbaka till det fina grundtempo vi hade tidigare i sommar, men som nu verkar så avlägset. Ponnyn måste bli piggare igen! Sommareksem och värme tar hårt på honom, men vi gör allt vi kan för att hjälpa honom. Träning på kvällen är ett recept som brukar fungera någorlunda.
