13-15 april Träning, Mellanbygden

22 April Tävling, Övik Precision

1 maj Tävling, Piteå Dressyr+ inomhus maraton

2 Juni Tävling, Lycksele Fullständig

.

Tidigare innehöll inte våran planering någon enskilld precisions tävling, men efter överväganden och omprioriteringar så gör den nya planen det. Känner att alla tränings och tävlings tillfällen just nu är välkomna. Eftersom allt strul har gjort att vi redan missat starten på säsongen, vill gör att jag absolut inte missa något mer. Är det något event jag missat?

I nuläget råder det stor brist på motivation. Jag vill inte göra några planer innan jag vet hur det går med behandlingen. Hoppas jag inte framstår som super gnällig, fast det kanske jag är.. Jag har dock lite svårt att producera peppiga texter om körning när min och Pirats egen körning ligger på is, för tredje gången på mindre än ett år.

Jag försöker intala mig själv att allt som sker inträffar för att man hela tiden ska lära sig nya saker. Jag tror inte på det, men visst vore det bra om det var så? Och inte att det var slump, klantighet, okunnighet eller övermod som styrde de flesta händelsers förlopp. Jag har märkt hur dåligt jag lär mig vissa saker, till exempel så har vi dilemmat där jag tycks tro att jag vill ha en tävlingsponny, och Pirat råkar vara den jag har just nu. Skulle han inte fungera så skaffar jag en annan. Så är dock inte alls fallet när det väl kommer till kritan. De gånger vi faktiskt ställts inför en situation som kan förändra Pirats liv och ge det en helt annan uppgift, känner jag helt plötsligt hur mycket jag vill ha honom. Just Pirat och ingen annan alls. Svackan mellan bäckenfrakturen och dagsläget har dock inte varit så djup som den varit tidigare, utan jag har tagit honom mindre för självklar. Det tror jag är bra. Jag tror det är trevligare att umgås med någon som har den inställningen.

Som exempel kan vi ta en blåsig dag med regn i luften och is överallt. Min gamla inställning säger ”ut och träna, snart är det tävlingssäsong” medan den nya säger ”jag tror inte Pirat kommer tycka att det är kul att springa i det här vädret, bättre vi väntar tills imorgon och ser hur det ser ut då” och sedan kramar om honom 10 gånger istället.

Jag säger dock inte att det är fel att vilja tävla, bara man inte gör det till varje pris. Mitt mål med Pirat är definitivt att klättra så högt vi kan i klasserna och lära oss så mycket vi kan under tiden. Tävla är jätteroligt, det tycker vi båda. Känslan när man kör in på dressyrbanan, styr mellan konerna, springer mot klockan, eller galopperar genom ett hinder är magisk och det är få saker jag skulle vilja byta den mot. Men man måste göra det tillsammans, kusk och häst som ett team. Annars går det inte.

Jag, Pirat, och Pirats näsa ska försöka jobba ihop oss och se om vi kan bli ett team igen. Om jag så måste lova den att aldrig mer stänga in den med något alls, någonsin igen. Det kan bli en utmaning, så det hoppas jag vi slipper. Men allt handlar ju om att lära sig nya saker, eller hur var det? Vi låtsas det tills vidare i alla fall.

Frågan om slaggjord tycker jag är mycket viktig, inte bara för hästar som har vanan att sparka bakut ofta, utan för alla som kör. Problemet när man kör en häst i vagn är att konsekvenserna av en handling kan bli så mycket större än om det händer något under ridning. En så enkel sak som ett fjuttigt glädje skutt kan få ödesdigra konsekvenser om ett ben kommer över en draglina eller skackel.

Jag tycker därför att det är klokast att alltid köra med slaggjord, och jag rekommenderar alla att göra det, oavsett om man har en häst som slår eller inte. Det är skillnad på hästar som slår efter vagnen, och troligen inte är rätt inkörda (som många travhästar, där man löser problemet med bakskygghet genom att hindra hästen från att reagera) och de som ofta uttrycker glädje, irritation eller flyktbeteende genom att vifta på bakbenen. Eftersom man inte kan veta hur hästen reagerar i alla situationer så tycker jag att det är klokt att vara på den säkra sidan.

Jag vet alltför många fina körhästar som fått avbryta sina dagar framför vagnen av just den här anledningen. En reaktion på något helt annat än vagnen fick konsekvensen att allt med vagnar blev super farligt. Så tror jag nog att jag skulle ha reagerat också, om jag var häst. Visst, många körhästar kan vara med om hemska saker med sin vagn, och ändå vilja fortsätta dra den, men varför chansa? Det finns så mycket som kan gå fel, så det känns som en bra idé att utesluta de faktorer man kan.

Både Pirat och Witterpir körs med slaggjord, alltid. I början hade vi det inte på någon av dem, men det visade sig vara dumt. Pirat är som bekant en mycket uttrycksfull häst, och oberoende av om han säger ”Jippie” eller ”Aah hjälp” så flyger gärna benen åt alla håll. Första gången det hände hade jag hans bakhovar ungefär 3 cm från mitt ansikte, vilket var mindre kul. Efter det har vi haft slaggjord vid all körning.

Liknande var det den andra gången vi körde Witterpir. Första passet gick hur bra som helst. Andra gången Elin körde henne så skulle de prova springa lite, då sa Witterpir ”Äntligen, kom så drar vi!” Elin sa ”Nej, stopp inte så fort!” Och då blev Witterpir super arg, eftersom hon inte fick springa hur fort hon ville, och sparkade super högt tio gånger i rad. Jag satt i Pirats vagn och tittade på, och det så läskigt ut. Efter det går även hon alltid med slaggjord!

Frågan är väll då, behöver alla hästar slaggjord? Vissa är väldigt trygga med sin vagn och har aldrig slagit bakut i hela sitt liv. Tja, jag skulle inte chansa i alla fall. Hästar är inga robotar, och vi kan aldrig vara helt säker på vad de ska göra. Dessutom så skadar det väll inte att ha en rem extra, bland alla tusen stycken som man redan använder, även om den inte används? Jag ser det som ett litet säkerhetsbälte för både oss i vagnen och hästen. Och om slaggjorden skulle gå av, ja då har jag såklart linhållare också, bara utifall att! Sån är jag, säkerheten personifierad. Nåja, i vagnen i alla fall!

Gissa vad som
1. Har skett med Pirat
2. Vi äntligen har i vår ägo
Super roligt båda två. Fler bilder kommer sen om ni gissar rätt (inte så svårt)!

Aha! Jag tror att jag ev kan ha hittat något! Tycker mig ana en liten svullnad på Pirats näsa, på båda sidor. Det var svårt att få en bra bild.. Ser ni något? Jag kände en liten knöl då jag skulle fixa nosgrimman.
Sitter och googlar hästens anatomi, horse anatomy head osv. Har tyvärr inte koll på hur det ser ut med nerver och liknande på huvudet. Är jag paranoid eller synd det faktiskt något?

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/2742525/images/2012/pic_192621361.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2742525/images/2012/pic_192621363.jpg" class="image">

Tyvärr är träningarna i Flarken inställda tillsvidare. Jättetråkigt tycker jag, då jag verkligen sett fram emot att träna igen. Det skulle ha varit Witterpir som åkt eftersom Pirat blivit galen, eller nått i den stilen. Hoppas dock att de lyckas lösa det så träningarna för Susanne kan återupptas senare i vår kanske!

När man ska utreda anledningen till något som är fel eller inte riktigt stämmer är det bra om man tar det steg för steg och låter det ta tid. På så sätt kan man utesluta faktorer som inte påverkar situationer. Eller så gör man som jag, ändrar allt på en gång! Inte särskilt bra egentligen, men jag har varken tid eller tålamod att inleda en två månaders process för att styra upp Pirats liv.
Vi har bytt strö (från torv och spån till papper), börjat blöta höet, startat en kortison kur, börjat med bettlyftare igen, undvikit hackamoret (för att slippa tryck på näsbenet), samt börjat träna igen. Om detta fungerar blir jag glad, och kan gärna fortsätta med allt (utom kortisonet då såklart) i all framtid!
De enda faktorer som egentligen korrelerar med dessa frustningar och skakningar är tandundersökningen, träning med hackamoret, och introduktionen av havre i foderstaten. Inget av dem känns dock särskilt troligt, så därför hoppas jag att det löser sig men min multi-insats. Håller tummarna så de nästan ramlar av..