Denna vecka kommer två nya händelser att berika Pirats vardag.

Idag är dagen då det ska ske, det vi alla väntat på. Dagen D. Idag ska... håll i er... Pirat få arbeta på banan igen! 5 hela minuter med ett träns på huvudet, skrittande på banan. Detta är storartat! På riktigt alltså, jag kan knappt tro det, men jag har bestämt mig. Det är trotts allt inte så stor skillnad på skritt och skritt, för skelettet alltså, men för musklerna blir det skillnad. Nu ska deras minne långsamt återuppväckas igen. De var faktiskt till för något speciellt! De har alla en uppgift, och idag ska den åter introduceras. Jag kan knappt vänta, men först två timmars föreläsning och labbrapport skrivande. Behöver jag säga att jag helst av allt skulle åka till stallet nu på direkten?

Idag har jag gjort en otrevlig upptäckt! Det var nämligen så att jag, för första gången på 2,5 månad (!) skulle köra häst. Tänkte inte mer på saken just då, eftersom det är en helt normal syssla för mig, inget spektakulärt alls. Men ack så fel jag hade. Nu kan jag knappt röra mina armar, min rygg knakar mer än vanligt och skriker åt mig och undrar vad sjutton jag har gjort. Förlåt, men jag trodde att körning var något vi brukade pyssla med tillsammans, mina armar, min rygg och jag. Men nej, tydligen inte det. Jag trodde också att alla parter måste informeras innan sådana här beslut fattas, som att vi tydligen ska avbryta någon syssla som tidigare varit aktuell. Fel igen, uppenbarligen!

Idag har Pirat vistats i hagen en liten stund i smyg.. Han blev så glad att  han knappt trodde det var sant när jag släppte honom. Han fick gå lös på egen hand! Visserligen bara 10 minuer, men ändå, hans lycka var gjord. Han började med att rulla sig i leran fyra gånger, sedan bockade han och galopperade runt runt tills matte skrek högt och argt på honom. Då stannade han tvärt och ställde sig och tittade på de andra hästarna. Han va inte alls intresserad av den gigantiska hö högen som jag givit honom som distraktionsmoment, han ville bara titta på de andra när de åt, rull sig igen och igen, nosa på el-tråden, eller lukta på brännässlorna i diket. Han är så söt min ponny, upptäcker världen på nytt. Vem kunde tro att en liten hage mest bestående av sand kunde vara så rolig, Pirat har iaf inga tvivel. Det var det absolut roligaste han gjort på väldigt länge! Hoppas han fortsätter vara lika lättroad.

Vi går, och vi går, och vi går. Promenerar efter by-vägen, i skogen eller på planen. Fram och tillbaka. Jag är fortfarande fashinerad över att han går och lever, ponnyn däremot... Inte så fashinerad över fenomenet. Han visar mer och mer för varje dag att han tycker att han är redo för nästa steg i sitt nya liv. Vi avaktar en vecka till, sedan blir det hage! Yey!

Överallt finns hinder som man måste ta sig över, under eller runt på något sätt. Visste ni tillexempel att alla vattenpölar är gjorda för att hoppa över? Att alla gula löv på marken är en del av ett mönster, som måste ätas upp i rätt ordning för att skatten ska komma fram? Stenar mindre än 30 cm i diameter är farliga fiender som måste utrotas? Att man måste lyfta, snurra, eller vrida på allt man ser, eftersom man inte vet om det döljer sig någon extra belöning där? Inte det? På tiden att ni fått veta sanningen då! Och det är myggorna som viskar de rätta ledtrådarna, inte myrorna, akta er för dem. Så, nu är ni utbildade för att klara livets hinderbana, och kom ihåg att den fege antingen kan vara den som vinner eller förlorar... Lycka till!

Den 13 November är det dags för årets tävlingskonferens. Detta event kallades tidigare "Grenledarträff" men då ganska få personer visat intresse har man bytt namn för att alla ska känna sig välkomna. Frågorna som behandlas gäller bla tävlingsplanering, den gångna säsongen, samverkan mellan klubbar m.m.

Idag har våran trotjänare Strass fått somna in. Trots att det helt klart var rätt beslut så känns det såklart sorgligt. Hon och Pirat kände varandra väl och har varit med om många äventyr tillsammans med mig och Elin. Jag tänker på de gånger vi ridit i skogen och lekt indianer, när vi var iväg på kurs och allting blev kaos, eller när vi suttit på bron och sett dem beta på gräsmattan nedanför..

Ja så trodde vi att Pirat hette först. Coolmans, inte Kålmans som han faktisk heter. Nog för att han är rätt cool, men någon måtta får det faktiskt vara! Så här i efterhand är jag nöjd med Kålamns, för tänk vad jobbig att ropa på någon himla cool man varje gång man vill prata ett par ord med sin ponny. Nej Kålmans Pirat är hans namn, så det så. Det var bara det jag ville ha sagt!

Snart är hösten också slut. Allt går så fort och ändå känns det som om tiden står still. Oktober är min absoluta favoritmånad, med alla vackra färger, nya lukter, ljud och omisskännliga gula sken. Allt blir så vackert! Om det inte var för att man vet vad som komma skall skulle man kanske kunna njuta av det mer, jag vet inte. Det känns i alla fall tydligt nu att dagarna blir allt kortare och kvällarna ogenomträngligt mörka.

Sedan Pirat kom hem har han ätit allt sitt hö ur hönät, och inte vilket nät som helst utan ett småmaskigt sådant! Jag är verkligen nöjd eftersom det fungerar så bra. Det tar mycket längre tid för honom att äta utan att han blir det minsta stressad.

Jag kan inte hjälpa det. Fast jag vet att det är månader kvar tills vi ska börja träna på riktigt sitter jag och fantiserar om hur vi ska lägga upp det, hur vi ska få allt rätt denna gång. Jag drömmer om en nystart där vi från början kan arbeta på rätt sätt och inte göra något halvhjärtat. Detta är faktiskt första gången någonsin sedan vi fick Pirat som vi börjar träningen från noll. Skillnaden nu blir ju helt klart att han är någolunda utbildad, så det är inte det fokus behöver ligga på. Denna gång blir utmaningen att hitta rätt tänk och använda det vi redan har för att utvecklas!

Det är visst en sådan jag har! Svårstyrd och utan vingar, men flyga kan den utan tvekan. Både högt och långt. Jag har helt missuppfattat det här alltså, det är pilot jag ska agera. Tänk så fel jag hade när jag trode att det var någon form av kusk som Pirat ville ha. Nu har han dock förklarat för mig att det är flygning vi ska ägna oss åt, om inte förr så iaf från och med nu! Körningen får ligga på hyllan tills vi testat vår kapacitet inom detta nya område. Vi måste ta igen all förlorad tid vi kunde spenderat uppe i luften. Vi satsar på molnen och ser hur långt vi kommer, önska oss lycka till!

.. är nog denna en av de mer speciella. Förstår verkligen inte vad de tänkt med! Förutom att den inte kan vara särskillt bekväm så är själva uppenbarelsen en gnutta, eh.. speciell var ordet ja. Men vad gör väll det om den kommer i 8 olika färger? Avgör själva, fin eller ful?

Att ta ett beslut är aldrig lätt, i alla fall tycker jag det är svårt. Antingen blir det rätt eller så blir det fel. Resultatet från ett beslut kan aldrig ligga någonstans i mitten. Konsekvenserna kan bli annorlunda i olika situationer, men resultatet blir antingen som man önskade eller inte. Det tror jag är viktigt att alltid ha i åtanke.

Av gammal vana satte jag in Johnny Cash skivan i bil-radion. En sekund senare insåg jag mitt misstag och stängde snabbt av igen. Till min förvåning kände jag dock att jag inte reagerat nämvärt. Hm, konstigt tänkte jag.. Jag knäppte sedan skeptiskt på låten igen och märkte att det gick, jag kan lyssna på Johnny Cash igen. Lycka.