Innan året är slut

När jag tänker närmare på de mål vi satt upp för höstens träning inser jag att vi har nått ett ganska blandat resultat. På vissa punkter ligger vi före och på vissa har vi hamnat efter.
Det vi har uppnått:
Stadig form i skritt
- så fort jag kortar upp tömmarna och driver på honom går han i en trevlig, om än lite låg, form.
Mjuka övergångar mellan skritt och trav
- giraff-stadiet mellan dessa två gångarter är nu ett minne blott. Pirat samlar sig lite och byter gångart som om han inte gjort på något annat sätt, någonsin tidigare.
Påbörjat arbete med halter
- Pirat tänker numera innan han stannar. Inga sliding-stop, eller långdragna minskningar av tempot. Stannar bra och står stilla, dock fortfarande spänd.
Jämn och stabil körning i skogen
- vårat okontrollerade flygande har minskat radikalt. Det har vid flera tillfällen varit jag som hoppat till för saker (sittendes i vagnen..) och Pirat inte brytt sig alls. Går även i form i både skritt och trav i skogen utan yviga åsikter.
.
Det som måste förbättras:
Halterna
- måste bli stadigare och mer korrekt uppställda. Som det är nu lyckas vi stanna med någolunda korrekt benställning 2 av 10 gånger och eftergift 3 av 10 gånger. Det är dock inte så att hälften av halterna därigenom är ganska bra. Nej nej, dessa 2 respektive 3 gånger sammanfaller ju såklart inte. Vad trodde ni egentligen, Pirat han inte både stå snyggt och slappna av när han ska stanna, det vore ju olyckligt.
Ryggningen
- kan vi tyvärr inte träna på förrän halterna sitter klockrent 10 gånger av 10. Pirat har alltid haft svårt för att rygga, och jag är ruskigt dålig på det jag med. Därför uppstår ständigt missförstånd då vi tränat ryggningar, eftersom vi då inte klarar av att gör halt på över en vecka utan att han kastar sig bakåt. (Bör nämnas att vi aldrig ryggat så mycket som ett steg veckan innan en tävling. Var tvungen att rygga honom på en framkörning en gång, varpå alla halter i helt programmet blev förstörda..)
Takt och tempo
- allt eftersom Pirat arbetar kommer hans lata sida fram mer och mer. Han är framme för hjälperna men kräver många påminnelser för att hålla rätt bjudning. Detta måste gå mer självmant, eftersom jag känner att det är totalt slöseri att lägga allt mitt fokus på att vi ska röra oss frammåt i rätt hastiget, istället för att jag kan få koncentrera mig på att köra snyggt.
.
När detta är helt befäst kan vi börja jobba mer ingående med olika rörelser och moment. Jag anser att man inte kan utföra något särskillt vettigt arbete om inte hästen arbetar på rätt sätt från början. Därav min baslutsamhet att inte skynda utan att låta det ta tid. Jag vet vad vi har för mål, och jag har satt dem högt av en anledning. Det är nämligen endast med strävan och att ihärdigt jobba mot något jag längtar efter som jag kan hålla motivationen uppe. Perfektion är sällan ett faktum, men kan vara världens bästa mål!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback