Snart bete?

Snart är det dags för många hästar att äntra de gräsbevuxna markerna. Det kräver endel förberedelse, inte bara vad gäller flugmedel, elaggregat, och hagstolpar, utan såklart även själva gräset. Att gå från vinterns grovfodergivor till fri tillgång på gräs är en stor omställning för alla hästmagar. Övergången till bete ska behandlas som vilket foderbyte som helst och bör få ta tid.
För att grovtarmen ska kunna ställa om sin flora av mikroorganismer måste den få tid på sig, så att det finns några som är redo att ta hand om den nya typen av foder. 2-4 veckor är lagom när man ska göra ett foderbyte, så om man tänker sig att ha sin häst på bete i början av juni är det hög tid att börja vänja dem vid gräs nu.
Vi vänjer in våra hästar under ca. en månad. Första veckan betar de 15-20 minuter, andra veckan 30-45 minuter, tredje veckan >1 tim, och fjärde veckan bete halva dygnet. Sedan tycker jag att de är redo att beta dygnet runt. Både Witterpir och Pirat tillhör kategorin av hästar som ligger i riskzonen för fång och andra otrevligheter som kan komma av för snabba foderbyten, så vi tar det extra försiktigt i början för att se så deras magar hänger med!
Den 9e juni bär det av mot sommartorpet i Bergvik och sommarbete! Som vi längtar, både jag och hästarna. För ovanlighetens skull ska jag dock fly landet en tid, kort efter vi anlänt till sommarstugan... Det ska bli spännande! Men först Hälsingland, Söderhamn, Bergvik, Enmyra, skogen. Underbart.


Eksem tiden börjar

Med våren och värmen kommer sol och insekter tillbaka och befläckar den annars tillsynes perfekta årstidsväxlingen. Som ägare till en eksem häst kommer då smörjande, tvättande och skyddande som ett brev på posten! Är man ute i god tid kan man dock lyckas riktigt bra med att hindra symtomen från att bli alltför påtagliga. Förra året började vi Pirats behandling i slutet av April, men i år har vi väntat tills nu eftersom han varit klippt och således fortfarande tycker att det blir kallt utan ett lite fodrat och vindskyddande täcke. Sedan så vill jag inte heller störa hans pågående behandling med tillförsel av andra ämnen, utan låta den ha sin verkan först.
Jag tycker att det är svårt att få till någon ultimat behandling, och vi har aldrig lyckats få ett år utan klåda. Vi kör dock alltid på:
Eksemtäcke (skydda mot de dumma insekterna)
Prob-olja (lindra klådan)
Prob-schampo (lindra klådan)
Ultra shield flugspray (mot alla som vill äta på Pirat)
Lusern (bra med extra protein!)
Aloe Vera salva (till såren)
Vilket har varit det mest framgångsrika konceptet hittills.

Bihålor


Så här ser Kålmans bihålor ut! Tomma och icke vätskefyllda, som det ska vara.
Bihålorna är hålrum i benet och om de blir vätskefyllda blir det ett enormt tryck där inne eftersom ben inte kan vidga sig, vilket kan påverka hästen mycket. Jag måste säga att jag hade dålig koll på vart bihålorna satt på en häst, men nu vet jag. De som delar min ovisshet kan kasta en blick på bilden ovan, där de två finaste bihålor jag sett gör sig till känna!

Kanske en liten vän

Pirat har fått en ny potentiell vän. Så fort snön behagat att anlända så får vi se om det kan bli verklighet, detta som han så länge längtat efter. Han känner sig fruktansvärt ensam just nu, och jag är så obarmhärtig att jag menar att underlaget ska vara bra innan han får träffa sin nya kanske-vän. Jag viskade nyheten till honom igår oh han blev så glad att han nästan skuttade ut ur boxen! Han ska kanske få en liten lekkamrat, mer ung än liten egentligen. Pojken i fråga är nämligen bara 1,5 år! Jag tror att de kan få hur roligt som helst tillsammans.
.
Hästar är väldigt sociala djur och är menade att leva i flock. Flocken som sådan kan bestå av 2 hästar, eller 14, det spelar mindre roll, bara de inte behöver vara ensamma. Alla hästar passar dock inte ihop med varandra, precis som det är med människor. Jag kan tänka mig fler människor jag inte skulle vilja umgås med hela dagarna, än jag kan komma på några jag faktiskt skulle kunna tänka mig.
.
Witterpir och Pirat är ett sådant exempel. De gick tillsammans nästan hela sommaren, och vi kunde rida ut tillsammans tätt, tätt på små stiga. Jag kunde även rida Witterpir och ha Pirat som handhäst, och det gick också hur bra som helst. Problemet med dessa små russ är att båda är rätt dominanta och vill bestämma. 9 gånger av 10 flyttade Witterpir på sig när Pirat vallade henne i hagen. Allt var frid och fröjd, men så helt plötsligt ville Witterpir vakta vattenkaret när Pirat skulle fram och dricka. Självklart blev det fight. Andra gånger kunde det vara Pirat som vaktade Strass (hans sto) när Witterpir ville hälsa på henne. Då kom Pirat dundrande från ingenstans och skulle köra bort henne, fight igen.. Men som sagt 9 gånger av 10 gick allt hur bra som helst och de stod och kliade manen på varnadra. Konstiga russ.
.
Så länge hästarna är klara med sin rangordning, eller undvikande ordning som det mer korrekt bör kallas, brukar det inte bli några som helst problem. De vill ju ha det lugnt i flocken, hästar söker inte bråk om de inte känner sig hotade på något vis. Jag tycker att det är fel att hålla hästar ensamma, med enbart motivationen att man är rädd att de ska skada sig. Om man inte kan ta risken att hästen trampar snett, blir sparkad eller biten i lek och bus med andra hästar bör man nog fråga sig varför man har hästen. Är det för att den ska prestera och vara tillags för sin ägare? Man bör dock som sagt inte stoppa in sin häst till vilken annan häst som helst bara för att få sälskap till den, men däremot tycker jag att man absolut bör anstränga sig till det yttersta med att hitta en vän till den. Det är väll det minsta de kan få begära i alla fall!
.
Jag har så många gånger kommit på mig själv med att försöka försvara mina tillfälliga idéer om mindre hagar och ensamhet. Och till min förskräckelse sedan funnit att jag accepterat detta! Som tur är har jag tagit mitt förnuft till fånga innan jag hunnit skrida till handling. För två veckor sedan tänkte jag tanken att Pirat börjar vara frisk nu, kanske han är redo för lite sällskap. Jag tänkte så med ens på Pontiac, som den lilla pojken heter. De skulle säkert kunna ha mycket roligt tillsammans, Pirat och han. Så hörde jag alltså en röst i mitt huvud som sa; "Inte kan du väll tänka på att släppa ihop honom med en annanhäst! Ni ska ju tävla till våren, tänk om han blir skadad. Det kan du inte riskera. Behåll honom ensam du, gärna i den lilla hagen han går i nu. Då blir allt frid och fröjd!" Och jag accepterade det, tänkte okej, det blir nog bra. Låter vettigt.
.
Strax efter detta kom jag till insikt, fick panik över mina tankar, och frågade raskt Pontiacs ägare om hon skulle vara intresserad av att testa om våra hästar ville gå tillsammans. Hon var positivt inställd till det hela, och nu väntar vi bara på snön. Hoppas den kommer snart, Pirat vill ut och leka!

Tema: Veterinärer

Som i alla yrkesgrupper finns det veterinärer som är bra på sitt yrke och de som inte klarar av det. Jag har träffat helt lysande veterinärer som haft den gemensamma nämnaren att de brinner för sitt arbete och förstår att de arbetar för djurens bästa. Sedan har vi tyvärr även haft en del att göra med motsatsens folk.. De som mest verkar arbeta för att ha ett jobb och tjäna pengar. De gör vad de måste, men absolut inte mer.
.
Senast var det Elins dvärgpinscher Arthur som fick oturen att träffa en sådan veterinär. De konstaterade utan vidare undersökningar att han var allergisk mot sitt foder och skulle byta. Okej, så gjorde vi. Men alla hans besvär blev bara värre och efter 3 veckor återvände vi och sa att detta inte fungerar. Det måste vara ett annat problem. Veterinären vi fick träffa då sa att han har Rävskabb! Tänk vilken skillnad, och de symptom hon bedömde detta på fanns absolut vid första besöket också, skillnaden var bara det att ingen frågade efter någon bakgrunds info då.. Sånna stunder känner man sig så hjälplös.
.
Sedan har vi såklart fallet med Pirats pinne.. Jag försöker att inte tänka på det för då blir jag galen, men det är ju faktiskt så att de flesta av hans problem under vistelsen på Ulltuna hade kunnat undvikas om de letat lite till, gjort en extra undersökning. Han hade sluppit äta tre olika antiiotika, som slog ut hans grovtarm och gav honom en svår grovtarmsinflammation. Han hade sluppit stå i karantän, utan kunnat gå till hängmattan dirket. Och framför allt så hade han sluppit stå med en mer eller mindre konstant feber, stor svullnad och smärta dygnet runt i tre veckor. Att ge det lilla extra kan betyda så mycket för andra!
.
När jag möter en människa som brinner för det de gör, oavsett om det är att binda blombuketter eller att plocka ut tumörer från hjärnan på små barn, så blir jag helt tagen. Tänk vilken tur att dessa människor finns! Utan dem vore världen ingenting alls. Det är dessa människor som lyfter oss andra när de ska hjälpa till  med vad de kan. Jag skulle önska att alla människor fick hitta något de brinner för och vill uträtta, tänk, då skulle man bara finna hjälpande händer överallt. Människor skulle faktiskt hjälpa varandra för att de ville, inte för att de kände sig tvungna, det är den stora skillnaden.
.
Så om du möter någon som är kompetent och visar intresse, var inte rädd för att säga det till personen. De kan inte bli annat än glada för att någon uppmärksammar deras arbete. Men lika viktigt tycker jag att det är att ifrågasätta de som verkar osäkra eller överlägsna, fråga efter bakgrunden till varför de så, eller varför de valt att inte göra si. Då får de pröva sitt handlande och du får samtidigt ett bevis på om personen i fråga är någon att lita på. Jag kommer aldrig mer att tveka, eftersom jag vet hur stor skillnad det kan göra.

Grovfoderanalys

Nu har jag fått värdena på vårat hö. Blir till att snickra ihop en bra foderstat till Pirat ikväll och se om det är något vi behöver kompletera höet med. Det luriga med grovfoder är ju att det kan variera så otroligt mycket, både från år till år, men också mellan en åker och en annan, och även vilken tid på dygnet man skördad. Det bästa är ju såklart, som de flesta vet, om man kan hitta ett hö som passar den hästtyp man ska utfodra, och sedan lägga till de mineraler som ev kan fattas. Oftast kan det ju dock vara svårt att ordna det så om man står i ett stall med många hästar i. Någon behöver ett högt energi innehåll, medan en annan tittar på höet och blir klotrund.
.
Om man står inför ett sådant dilemma är det nog lättast att köpa ett hö med lägre energi värde (MJ) och sedan utfodra hästarna med högre förbränning med någon form av passande kraftfoder. Annars blir det inte så kul för de lättfödda hästarna, om de får ett högvärdigt hö och därför måste ligga på en minimum mängd! Att hitta rätt hö kan vara svårt men är ack så värt det. Tänk att slippa utlägg för 100 olika extra mineralfoder och olika tillskott, man vet att de får i sig det de behöver genom det foder de är skapta för att äta. Hur bra som helst!
.
Om man har ett lättfödd häst är det dock viktigt att se till att den får i sig den mängd grovfoder den behöver för själva ät processen också. De äter ju inte bara för att bli mätta. Vore det så enkelt skulle det vara betydligt lättare, men vi måste också tillgodose tuggbehovet. Det är mycket viktigt, eftersom hästar är gjorda för att leta och beta gräs och örter större delen av dygnet. Tar vi bort den möjligheten är det vår skyldighet att se till att de iaf får utföra uppgiften på annat sätt. Letandet omvandlar vi till någon form av arbete, betndet till utfodring med grovfoder. Det värde som anges i djurskyddslagen på 1 kg Ts per 100 kg kroppsvikt är ett minimi värde, ungefär som "lägre än detta är djurplågeri", förhoppningsvis är det inte så ofta aktuellt att kolla på minimivärden, men då vet man iaf vad man inte får understiga. 1 kg Ts (torrsubstans=den delen av fodret som inte är vatten och därför innehåller näring) är ju dessutom inte 1 kg hö, utan ca 1.2kg hö (84 % Ts), 2,5kg hösilage (40 % Ts) eller 1,8 kg hösilage (60 % Ts).
.
Grovfoder är viktigt och inget man ska ta för lätt på, men det behöver inte vara en hel vetenskap att ta reda på hur det ligger till. Grovfoderanalys kan man göra hos många företag. Vi skickade vårat till Agrilab och fick snabbt svar. Nu blir det räkna av!