Duktig röd flicka
Nu kommer bildbevis på att Witterpir blivit väldigt duktig. Så om det var någon som inte trodde på mig, ha! Här har vi henne i hela hennes prakt, prydligt arbetande, som russ bör springa. Hon kan fortfarande bli rätt arg ibland om man påsår fel saker, men protesterna blir mildare och alltmer sällsynta. Jag tror hon förstått min poäng nu, äntlingen.
Om man har en häst som lätt tar över rollen som ledare och inte gärna väntar på att någon tyst liten försiktig varelse ska viska saker till dem, måste man vara både konsekvent och bestämd. Det går inte att tro att man kan mötas halvvägs. Det trodde Witterpir först. Att hon till exempel fick bestämma vägen vi skulle köra om jag bestämde tempo, eller att hon fick springe exakt hur fort hon ville om jag bara styrde... Hon blev rätt förvånad när jag och Elin kom in i hennes liv för ca ett år sedan. Vi ganska mycket raserade hela hennes världsbild!
Men nu så, här är vi. På riktigt. Skåda hur bra det kan bli om man överlåter bestämmandet åt kusken. Nu sitter grunderna; hon kan svänga och ta förhållningar på rätt sätt, arbeta på rätt sätt, och framförallt tänka lite innan hon springer. Jag tror hon kan bli riktigt fin eftersom hon har lätt att komma till arbete och lär sig saker på ett kick! Med arga medelålders damer får man dock skynda i rätt takt, så att de varken blir uttråkade eller överkörda. Det är A och O!
.
P & P
Här ser ni Pirat och hans nya vän! De träffades för andra gången idag, och om allt går som de ska så är de från och med nu permanenta hagkompisar. Jag tror de kommer ha väldigt roligt tillsammans. Pirat behöver en busig liten kompis att leka med, och Pontiac behöver en farbror som kan tala om för honom hur man uppför sig, så det blir verkligen en win-win situation.
.
Pontiac är nämligen inte så gammal, blir två år i år, och det blir en utmärkt kompletering till min mentalt 2,5 åriga hingst. De är fasligt söta tillsammans också! Vänner är bra, Pirat är ett stort fan av dem. Så till den milda grad att han utan särskilt mycket motstånd flyttade sig för Pontiac, vilket var rätt förvånansvärt, han såg mest bara nöjd ut över att äntligen ha en kompis i hagen igen.
.
Duktiga röda russ
Träningen med Witterpir går framåt, och hon går nu oftast stadigt i form i både skritt och trav. Hon är väldigt ambitiös och vill göra tusen saker på en gång, så en stor del av hennes träning går ut på att få henne att vänta och tänka efter. Hon behöver dock mer träning av baskunskaper, såsom sidvärtsrörelser och korrekta halter, till det använder vi dock tömkörning som verktyg.
.
När man tränar en häst från grunden är det viktigt att man tar det långsamt och ger alla viktiga steg i rätt ordning och ger alla stegen den tid de förtjänar. Det kan vara lätt att glömma om hästen man tränar inte är unghäst. När hästen är äldre kan man luras att gå för fort fram, vilket man får tillbaka i ett senare skede. Hundra gånger om! Man ska därför se till att göra grundarbetet rätt.
.
Därför arbetar Witterpir mest i skritt för tillfället, fast hon har både bra grundkondition och nog med muskler för hårdarer arbtete. Hon får inte trava om hon inte gör det på rätt vis, så är det en dag när hon är stel, ovillig, eller bara lite för pigg, skrittar vi istället för att "trava ändå". Kan vara rätt, kanske fel, en det är den logik jag använder mig av. Kan man inte göra det rätt, bör man vänta med det till sannolikheten att lyckas är tillräckligt stor för att lyckas.
Vila i frid
Idag har våran trotjänare Strass fått somna in. Trots att det helt klart var rätt beslut så känns det såklart sorgligt. Hon och Pirat kände varandra väl och har varit med om många äventyr tillsammans med mig och Elin. Jag tänker på de gånger vi ridit i skogen och lekt indianer, när vi var iväg på kurs och allting blev kaos, eller när vi suttit på bron och sett dem beta på gräsmattan nedanför..
.
Nu hoppas vi på att hon fått den soligaste platsen, på den högsta kullen, vid den grönaste av alla ängar, för det är den hon förtjänar. Må det vara fritt från mygg, onda bakben, och mörka nätter. Istället finns där kanske gott om små russ att tugga på, havre att äta, samt en och annan stig att utforska. Hur det än ser ut, var hon än är nu, hoppas vi att hon är lycklig. Vår allra finaste Strass. Du finns för alltid i våra hjärtan. Tack för allt!
Komplikationer
Att det aldrig tar slut! Jag gillar inte att Pirat ska samla på sig alla möjliga åkommor på en gång. Kunde han inte nöja sig med en bäckenfraktur?? Nej men visst, vi kör tydligen på kraftiga diaré (=dropp), trom i ett blodkärl (=vad tusan är det?), feber (=utan att de hittar vad anledningen är), svullet skap, och vätskeansamling under buken... Underbart, eller hur?
Fraktur...
Finaste lilla ponnyn står nu uppstallad på Ulltuna, i väntan på prognos. Diagnosen blev tyvärr det vi fruktade mest; en fraktur i bäckenet. Jag hade hoppats på vad som helst, men inte detta! Veterinären föreslog 6v i hängmatta för att se om det blir bättre. Jag tror dock att vi kommer märka långt tidigare om det något som kan läka eller inte.
.
Det är ju nämligen inte heller bara läkning som ska till, utan sedan även rehabiliteringen. Jag kan ge honom all tid han behöver, om jag vet att han kan bli helt bra igen. Kanske inte riktigt lika hård träning som förr, och tävlingar kan jag utesluta helt om det är så. Men han kan inte bara gå som promenad eller sällskapshäst, det psyket har han inte. Det är vi väl medvetna om och det kommer ligga till grund för alla våra beslut! Jag hoppas dock så innerligt det går, av hela mitt hjärta att jag får tillbaka min lilla vän. Våran älskade älskade Pirat.
Väntan
Avsaknaden av vetskap är aldrig trevlig. Man kan inte göra annat än att vänta. Imorgon får vi provsvar som visar om det är någon infektion, ex borelia. Är det inte det måste det vara någon inre skada. Vi vaktar honom hela tiden så att han inte ska lägga sig och förvärra något. Jag vet inte vad jag ska tro eller tycka. Febern är över 40 grader och hältan tydlig, men varför dessa två på samma gång så kraftigt? Synd att han inte kan berätta vad som är fel. Vi måste öva på vår kommunikation helt klart!
Vid din sida
Jag finns här, lämnar dig aldrig. Måste höra dina andetag. Måste veta att du är där. Det här trodde jag aldrig! Jag älskar dig så djupt, du fina russ. Bli bra igen snälla. Snälla.
Världens längsta natt
Detta kommer bli min längsta natt någonsin. Pirat är så sjuk, så sjuk i sitt ben. 40 graders feber. Inte alls kul på något sätt, men imorgon får vi förhoppningsvis ett svar på vad som är fel. Kan vara en fraktur, men det vill jag inte tänka på. Mitt hjärta, min kära Kålmans. Vad har du gjort? Vad ska jag ta mig till?
Celina och Pirat
En bild från det fina besöket vi hade förra veckan! Är de inte fina?
Körtur med Witterpir
Gräsklippare
vi har världens bästa gräsklippare! Ingen bensin behövs heller, de går som på gräs. Hur praktiskt som helst!Vackraste
Fint ekipage
Russ och deras mentalitet
Det är ofta helt och håller dagsformen som avgör dagens resultat när det gäller mig och Pirat. Bra förberedelser är såklart viktigt, men det som verkligen spelar roll är hur förutsättningarna ser ut för dagen. Om vi tar två olika dressyrtävlingar som exempel, samma träningsupplägg och förutsättningar, så kan den ena dagen resultera i att jag har fullt sjå att hålla honom innanför staketen och i någolunda rätt gångart, medan den andra dagen ligger min uppgift i att se till att vi över huvud taget rör oss framåt! Man kan också titta på två olika konditionspass i skogen, där jag ena passet kan sitta och göra halvhalter hela tiden för att han verkar vara laddad med dynamit och det andra passet så springer han och tittar på träden och fåglarna, fortfarande framme och svarar bra på hjälperna men med ett helt annat fokus...
Det är verkligen spännande att köra Pirat, för varje gång jag hoppar upp i vagnen väntar mig en ny upplevelse och det finns verkligen inte rum för tristess eller leda. Nejdå, umgås man med sånna svarta russ som jag har så får man vara beredd på överaskningar, positiva som negativa. Men som jag diskuterat med en vän, som förövrigt också är en russägare, det är nog det som är charmen med de små varelserna. Att aldrig riktigt veta vad man ska förvänta sig. Så om du vill ha något förutsägbart och hädelselöst skaffa inte ett russ, för då blir du definitivt besviken!
Bilder Kil 2011
Här kommer några bilder från helgens tävling!
Kålmans Pirat
.
Detta är alltså min ponny Kålamns Pirat! Han är född 1998 och är alltså 13 år, vilket jag anser som en alldeles förträfflig ålder. I unga år gick han som sagt som travponny, men detta fick ett hastigt slut då hans luftvägar sade stopp. Så nu ängnar han sina dagar åt olika typer av körning med mig och min syster eller ridning med sin förträffliga medryttare. Han har visat talang för båda delarna och är positiv till allt man ber honom om!
.
Han har bott hos oss sedan sommaren 2006, då vi fick honom av vår morbror. De första åren gjorde vi inte så mycket vettiga saker, men allt eftersom vi lärde känna varandra kunde vi vidga våra vyer. Vi har med hjälp från olika duktiga tränare utbildat honom helt från grunden, och allt vi kan har vi lärt oss tillsammans. Detta är en otrolig känsla som jag för allt i världen inte skulle vilja vara utan. Visst har det många gånger varit svårt, och nära till att ge upp men ingnting jag ångrar. Det roliga är att resan ännu inte är över, utan vi siktar på att detta bara är början. Vi har höga mål tillsammans och jobbar för att nå de alla!
En första presentation
Hej,
här kommer en första liten presentation av mig och min ponny Kålmans Pirat. Tänkte att det kanske är trevligt att få en bild av vilka vi är och vad vi pysslar med.
Jag heter alltså Sofia Håglin och är 22 år. Jag upptäckte för några år sedan tjusningen med körning, och började då direkt att träna med min ponny. Denna varelse är ett gotlandsruss på 13 år, som i ett tidigare liv sprungit runt på olika travbanor med mycket gott resultat. (Kanske svårt att tro, men Pirat har varit mycket hurtig och snabb. Men som sagt detta var ett tidigare liv...) Jag och min syster Elin har tillsammans jobbat mycket hårt med att skola om honom till en acceptabel kör- och ridhäst, vilket har varit en lång och spännande resa. Mycket arbete finns kvar, vilket känns roligt och utmanande.
.
Denna ponny betyder otroligt mycket för mig och han lär mig nya saker varje dag! Som namnet på bloggen antyder så är framtiden och allt den har att erbjuda vårat mål! Vi ska jobba för att få ut så mycket som möjligt av den och se till att det blir som vi tänkt oss.
.
I denna blogg kommer ni kunna följa mig och Pirat i vår vardagliga träning och på tävlingar, men jag kommer även skriva en hel del om allmän kör- och hästkunskap. Jag tycker att det är viktigt att sprida kunskap och idéer, så andra får möjlighet att ta del av erfarenheter som redan finns. Det tar så mycket längre tid att uppnå förändring om alla ska behöva göra samma misstag bara för att man är rädd att dela med sig eller erkänna att det finns något man inte kan! Varje enskilld människa behöver inte vara expert på allt, och om man inte motarbetar varandra kan man hjälpas åt att vara expert på något tillsammans. Det är vad jag tror fattas många gånger i hästvärlden, vilja att dela med sig och hjälpa andra.
.
Så om det är någon som vill veta vad jag tycket och tänker om olika saker och hur jag gör när jag tränar hästar kan ni alltså följa det på denna blogg.
.
Med vänlig hälsning, Sofia.
