En verkligt vacker vårdag med vatten


Bilder 14-15/4

I början:


Efter en stund:

Helgens träning

Så är vi tillbaka till vardagen igen efter det lilla avbrott som helgens resa bjöd på. Jag och Witterpir var i Flarken och tränade för Susanne Ankermark. Vi körde ett pass på lördagen och ett på söndagen. Vi har fått med oss många bra tips för framtidens träning, och inte minst flera bra förklaringar som resulterat i en omläggning av Witterpirs träning de närmsta månaderna.
Det är knepigt när man har nuläge och målbild, men inte vet hur man ska ta sig mellan dessa. Då är en bra tränare guld värd. Trots att jag verkligen försöker göra saker systematiskt och inte gå för fort fram så fick jag tänka om efter söndagens körpass. Jag insåg då hur stel Witterpir egentligen är i sin överlinje, och allt vårat arbete framöver kommer läggas på att få henne att slappna av, både psykiskt och fysiskt.
Ingen har någonsin kommenterat hur Witterpir ser ut när hon springer, men när någon säger att ens häst inte ser glad ut i ögonen så känner man verkligen att man måste göra något åt saken! Så nu ska vi skapa ett lugn som gör att Witterpir förstår vilken typ av arbete jag vill att hon utför, och samtidigt mjuka upp musklerna för att möjliggöra detta. Hon ska framför allt lära sig att det är okej att söka sig till en lägre form, och att det är där hon ska gå för att hon trivs där.
I mitten av söndagens körpass, när jag blivit mindre skeptisk till hur jag skulle åstadkomma detta, märkte jag skillnad på hur hon rörde sig. Jag bad Susanne att visa mig exakt vad jag skulle kolla på, och hon pekade på rörelsen uppe på korset, övertrampet och vinkeln i hasen. Det var så tydligt. För även om jag vet att alla dessa delar är viktiga är det svårare att veta hur man ska ändra på något som inte fungerar. Vad gör jag om min häst inte vinklar sig i hasen, Så fort jag började lita mer på att Witterpir ville arbeta på rätt sätt, lät henne få känna efter, och berömma rätt saker så blev hon mycket lugnare och frustade massor.
Jag tror stenhårt på det här! Nu känner jag mig mer peppad på att träna Witterpir också, eftersom jag nu känner att alla pusselbitar jag sprungit och plockat upp här och där, för att sedan upptäcka att det är bitar från flera olika pussel, känns mer sammankopplade. Kanske kan jag urskilja mönstret jag letat efter ändå. Om vi tränar rätt nu och får ordning på byggstenarna så tror jag att de flesta av våra problem kommer lösa sig av sig själv. Det känns hoppfullt, konstigt, men hoppfullt!

Galopparbete

Nu börjar vägarna äntligen vara galoppvänliga igen! Känslan när man inser att man måste spola av både vagn och ponnyben efter en körtur är fantastisk. Ingen mer is nu på ett tag får vi hoppas.

Witterpir har gått mycket galopparbete på senaste, och då jobbar vi på lite olika sätt. Vi har:
- Snabba galopparbetet, där vi mest tränar kondition.
- Långsamma galopparbetet, där vi förbereder oss för en mer samlad galopp. Med många halvhalter och mycket drivning går det till och med att få Witterpir att galoppera rätt luftigt och balanserat!
- Galoppintervaller, tränar både styrka och mjölksyratålighet.
Jag är mycket noga med att använda båda galopperna lika mycket när vi är ute och tränar. Det är speciellt viktigt att tänka på det om man har en häst som oftast fördrar att fatta den ena, då måste man korrigera detta och se till att både höger och vänster galopp används lika ofta. Witterpir kunde tidigare bara fatta ena galoppen, men allt eftersom hon blivit mer rakriktad och väl musklad så faller det sig naturligt att använda höger och vänster galopp varannan gång.

Det går framåt för vissa!

Witterpir och jag är återigen i en sådan period då allting går bättre och bättre varje pass, och varje minut av träningspasset för något nytt med sig. Det är verkligen roligt! Hon är lite svår på det viset att hon kräver mycket övertalning innan hon kan inse storheten i något. I början sprang hon mest ner i diket, sparkade bakut, eller travade iväg med oss, men nu har hon blivit väldigt lyhörd.
Det är spännande att tänka tillbaka på hur det lät tidigare i höstas när vi skulle ut och träna. Att säga att jag var lite negativt inställd till det hela är en grav underdrift, jag såg inget nöje i det alls. Jag insåg dock att det är orättvist att jämföra röda och svarta russ, så när jag slutat med det, och Witterpir funnit sin plats och börjat lyssna började vi helt plötsligt ha väldigt roligt tillsammans.
Vår trappa ser ut ungefär så här:
En katastrof-Ett måste-Roliga stunder-Trevligt arbete-Hoppfull utveckling