Pirat har fått en ny potentiell vän. Så fort snön behagat att anlända så får vi se om det kan bli verklighet, detta som han så länge längtat efter. Han känner sig fruktansvärt ensam just nu, och jag är så obarmhärtig att jag menar att underlaget ska vara bra innan han får träffa sin nya kanske-vän. Jag viskade nyheten till honom igår oh han blev så glad att han nästan skuttade ut ur boxen! Han ska kanske få en liten lekkamrat, mer ung än liten egentligen. Pojken i fråga är nämligen bara 1,5 år! Jag tror att de kan få hur roligt som helst tillsammans.
.
Hästar är väldigt sociala djur och är menade att leva i flock. Flocken som sådan kan bestå av 2 hästar, eller 14, det spelar mindre roll, bara de inte behöver vara ensamma. Alla hästar passar dock inte ihop med varandra, precis som det är med människor. Jag kan tänka mig fler människor jag inte skulle vilja umgås med hela dagarna, än jag kan komma på några jag faktiskt skulle kunna tänka mig.
.
Witterpir och Pirat är ett sådant exempel. De gick tillsammans nästan hela sommaren, och vi kunde rida ut tillsammans tätt, tätt på små stiga. Jag kunde även rida Witterpir och ha Pirat som handhäst, och det gick också hur bra som helst. Problemet med dessa små russ är att båda är rätt dominanta och vill bestämma. 9 gånger av 10 flyttade Witterpir på sig när Pirat vallade henne i hagen. Allt var frid och fröjd, men så helt plötsligt ville Witterpir vakta vattenkaret när Pirat skulle fram och dricka. Självklart blev det fight. Andra gånger kunde det vara Pirat som vaktade Strass (hans sto) när Witterpir ville hälsa på henne. Då kom Pirat dundrande från ingenstans och skulle köra bort henne, fight igen.. Men som sagt 9 gånger av 10 gick allt hur bra som helst och de stod och kliade manen på varnadra. Konstiga russ.
.
Så länge hästarna är klara med sin rangordning, eller undvikande ordning som det mer korrekt bör kallas, brukar det inte bli några som helst problem. De vill ju ha det lugnt i flocken, hästar söker inte bråk om de inte känner sig hotade på något vis. Jag tycker att det är fel att hålla hästar ensamma, med enbart motivationen att man är rädd att de ska skada sig. Om man inte kan ta risken att hästen trampar snett, blir sparkad eller biten i lek och bus med andra hästar bör man nog fråga sig varför man har hästen. Är det för att den ska prestera och vara tillags för sin ägare? Man bör dock som sagt inte stoppa in sin häst till vilken annan häst som helst bara för att få sälskap till den, men däremot tycker jag att man absolut bör anstränga sig till det yttersta med att hitta en vän till den. Det är väll det minsta de kan få begära i alla fall!
.
Jag har så många gånger kommit på mig själv med att försöka försvara mina tillfälliga idéer om mindre hagar och ensamhet. Och till min förskräckelse sedan funnit att jag accepterat detta! Som tur är har jag tagit mitt förnuft till fånga innan jag hunnit skrida till handling. För två veckor sedan tänkte jag tanken att Pirat börjar vara frisk nu, kanske han är redo för lite sällskap. Jag tänkte så med ens på Pontiac, som den lilla pojken heter. De skulle säkert kunna ha mycket roligt tillsammans, Pirat och han. Så hörde jag alltså en röst i mitt huvud som sa; "Inte kan du väll tänka på att släppa ihop honom med en annanhäst! Ni ska ju tävla till våren, tänk om han blir skadad. Det kan du inte riskera. Behåll honom ensam du, gärna i den lilla hagen han går i nu. Då blir allt frid och fröjd!" Och jag accepterade det, tänkte okej, det blir nog bra. Låter vettigt.
.
Strax efter detta kom jag till insikt, fick panik över mina tankar, och frågade raskt Pontiacs ägare om hon skulle vara intresserad av att testa om våra hästar ville gå tillsammans. Hon var positivt inställd till det hela, och nu väntar vi bara på snön. Hoppas den kommer snart, Pirat vill ut och leka!
