Igår skedde det som jag så länge längtat efter, och ofta trott aldrig mer skulle hända. Pirat gick med sin vagn igen! Helt otroligt. Han tyckte det var så roligt så det var inte sant, verkligen genuint glad. Kusken ska vi inte tala om.. Hon var som på en annan planet!

Jag har tänkt att vi ska träna skritt med vagnen tre gånger i veckan från och med nu. Då till en början helt kravlöst, för att bygga upp drag-musklerna igen. Pirat såg väldigt konfunderat ut igår efter en halvtimme med endast skritt på lång töm, han var nämligen rätt trött. Jag tror inte riktigt han förstod vad som var på gång! Han som sprungit så många mil med den vagnen, backe upp och backe ned. Och nu var han trött efter bara 30 minuter på plan grus väg...

.

Det får ta den tid det tar, men detta känns verkligen som ett stort steg och vi kan nu ana vägen vi tidigare gått. Om än fortfarande långt bort i horisonten, så ser vi den nu, och vi är på väg!