Det gav mig verkligen en tankeställare eftersom det är sex veckor utan mig som fått honom då känslig, vilket så klart känns otroligt sorgligt. Men, jag försöker att använda detta som ett rättesnöre för att aldrig någonsin hamna under den känslighet vi har nu.

Min insikt kom i lördags då vi körde för första gången sedan i Augusti. Vi använde då som vanligt vårt huvudman med tillhörande bett. Detta har alltså också varit oanvänt sedan dess, eftersom jag inte tömkörde med skygglapparna. Vårat kära grodbett hade väldigt tydlig inverkan på Pirat fast jag hade lång töm. Inte så att han var besvärad, bara otroligt känslig, men fortfarande till en högre grad än vad jag föredrar. Grodbettet kommer således få vila tills jag känner att min hand är tillräckligt tränad för att få det ansvar det innebär, då man blir erbjuden en sådan lyhördhet och känslighet. Den vill jag aldrig mer mista, så för att bevara den väljer jag att låta den vila. Imorgon ska vi köra igen. Då med vårt raka tränsbett. Handen kommer fortsätta vara lika känslig som om han hade taggtråd i munnen, bara huvudet på mig som kan vara lite lugnare.