Tema: Veterinärer

Som i alla yrkesgrupper finns det veterinärer som är bra på sitt yrke och de som inte klarar av det. Jag har träffat helt lysande veterinärer som haft den gemensamma nämnaren att de brinner för sitt arbete och förstår att de arbetar för djurens bästa. Sedan har vi tyvärr även haft en del att göra med motsatsens folk.. De som mest verkar arbeta för att ha ett jobb och tjäna pengar. De gör vad de måste, men absolut inte mer.
.
Senast var det Elins dvärgpinscher Arthur som fick oturen att träffa en sådan veterinär. De konstaterade utan vidare undersökningar att han var allergisk mot sitt foder och skulle byta. Okej, så gjorde vi. Men alla hans besvär blev bara värre och efter 3 veckor återvände vi och sa att detta inte fungerar. Det måste vara ett annat problem. Veterinären vi fick träffa då sa att han har Rävskabb! Tänk vilken skillnad, och de symptom hon bedömde detta på fanns absolut vid första besöket också, skillnaden var bara det att ingen frågade efter någon bakgrunds info då.. Sånna stunder känner man sig så hjälplös.
.
Sedan har vi såklart fallet med Pirats pinne.. Jag försöker att inte tänka på det för då blir jag galen, men det är ju faktiskt så att de flesta av hans problem under vistelsen på Ulltuna hade kunnat undvikas om de letat lite till, gjort en extra undersökning. Han hade sluppit äta tre olika antiiotika, som slog ut hans grovtarm och gav honom en svår grovtarmsinflammation. Han hade sluppit stå i karantän, utan kunnat gå till hängmattan dirket. Och framför allt så hade han sluppit stå med en mer eller mindre konstant feber, stor svullnad och smärta dygnet runt i tre veckor. Att ge det lilla extra kan betyda så mycket för andra!
.
När jag möter en människa som brinner för det de gör, oavsett om det är att binda blombuketter eller att plocka ut tumörer från hjärnan på små barn, så blir jag helt tagen. Tänk vilken tur att dessa människor finns! Utan dem vore världen ingenting alls. Det är dessa människor som lyfter oss andra när de ska hjälpa till  med vad de kan. Jag skulle önska att alla människor fick hitta något de brinner för och vill uträtta, tänk, då skulle man bara finna hjälpande händer överallt. Människor skulle faktiskt hjälpa varandra för att de ville, inte för att de kände sig tvungna, det är den stora skillnaden.
.
Så om du möter någon som är kompetent och visar intresse, var inte rädd för att säga det till personen. De kan inte bli annat än glada för att någon uppmärksammar deras arbete. Men lika viktigt tycker jag att det är att ifrågasätta de som verkar osäkra eller överlägsna, fråga efter bakgrunden till varför de så, eller varför de valt att inte göra si. Då får de pröva sitt handlande och du får samtidigt ett bevis på om personen i fråga är någon att lita på. Jag kommer aldrig mer att tveka, eftersom jag vet hur stor skillnad det kan göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback