Troligen kanske eventuellt, vågar jag hoppas då

Igår pratade jag med veterinären igen och vi bestämde att vi ska hämta honom på Onsdag. Förutsatt att han fortsätter bli bättre, såklart. Såret är fortfarande infekterat och det kanske måste skäras upp om det inte läker bättre, men det ska det väll klara av tycker jag! Nu har det varit så mycket att det skulle kännas snopet att snubbla innan upploppet börjat. Eller det kanske snarare skulle vara som att tjuvstarta... Resan tillbaka har ju som inte börjat än. Yjuvstarter är löjliga och helt meningslösa. Vi ska stå kvar i våra startblock så länge att alla börjar undra vad sjutton vi håller på med. De ska bli otåliga, och kanske ifrågasätta mitt omdömme. Då kanske jag kan tänka mig att satsa, skjuta ifrån och hoppas att vi kommer i mål.
.
Men oj så jag längtar efter att fara till stallet varje dag. Tvätta sår, kolla temp, oroligt klämma och känna överallt på min lilla ponny. Är det kanske lite varmt där, har han inte lite väl hög temp, äter han som han ska... Det längtar jag efter. Att få tillbaka honom så jag kan börja oroa mig på riktigt! Om jag oroar mig så vet jag att det finns något eller någon att oroa sig för. Det är fin bekräftelse tycker jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback