Om man har en häst som lätt tar över rollen som ledare och inte gärna väntar på att någon tyst liten försiktig varelse ska viska saker till dem, måste man vara både konsekvent och bestämd. Det går inte att tro att man kan mötas halvvägs. Det trodde Witterpir först. Att hon till exempel fick bestämma vägen vi skulle köra om jag bestämde tempo, eller att hon fick springe exakt hur fort hon ville om jag bara styrde... Hon blev rätt förvånad när jag och Elin kom in i hennes liv för ca ett år sedan. Vi ganska mycket raserade hela hennes världsbild!

Men nu så, här är vi. På riktigt. Skåda hur bra det kan bli om man överlåter bestämmandet åt kusken. Nu sitter grunderna; hon kan svänga och ta förhållningar på rätt sätt, arbeta på rätt sätt, och framförallt tänka lite innan hon springer. Jag tror hon kan bli riktigt fin eftersom hon har lätt att komma till arbete och lär sig saker på ett kick! Med arga medelålders damer får man dock skynda i rätt takt, så att de varken blir uttråkade eller överkörda. Det är A och O!

.