Jag har varit nervös hela morgonen, snart bär det av mot Vännäs. Så snart jag kan fly från labbet ska vi plocka upp ett svart russ och bege oss. Dommedag eller lyckodag, vi får väll se. Jag håller iaf mina tummar, tår, och allt annat som går att hålla, knackar i trä, hoppar över gatubrunnar, undviker nycklar på bord, och annat livsfarligt, i hopp om att vi idag ska få ett besked om vad som är fel på min lilla ponny.
"Va, var det där en svart katt jag såg springa över vägen?! Tvi, tvi.. Nej hoppsan, det var bara en sopsäck. Nåja, bättre att vara på den säkra sidan!"