I nuläget råder det stor brist på motivation. Jag vill inte göra några planer innan jag vet hur det går med behandlingen. Hoppas jag inte framstår som super gnällig, fast det kanske jag är.. Jag har dock lite svårt att producera peppiga texter om körning när min och Pirats egen körning ligger på is, för tredje gången på mindre än ett år.

Jag försöker intala mig själv att allt som sker inträffar för att man hela tiden ska lära sig nya saker. Jag tror inte på det, men visst vore det bra om det var så? Och inte att det var slump, klantighet, okunnighet eller övermod som styrde de flesta händelsers förlopp. Jag har märkt hur dåligt jag lär mig vissa saker, till exempel så har vi dilemmat där jag tycks tro att jag vill ha en tävlingsponny, och Pirat råkar vara den jag har just nu. Skulle han inte fungera så skaffar jag en annan. Så är dock inte alls fallet när det väl kommer till kritan. De gånger vi faktiskt ställts inför en situation som kan förändra Pirats liv och ge det en helt annan uppgift, känner jag helt plötsligt hur mycket jag vill ha honom. Just Pirat och ingen annan alls. Svackan mellan bäckenfrakturen och dagsläget har dock inte varit så djup som den varit tidigare, utan jag har tagit honom mindre för självklar. Det tror jag är bra. Jag tror det är trevligare att umgås med någon som har den inställningen.

Som exempel kan vi ta en blåsig dag med regn i luften och is överallt. Min gamla inställning säger ”ut och träna, snart är det tävlingssäsong” medan den nya säger ”jag tror inte Pirat kommer tycka att det är kul att springa i det här vädret, bättre vi väntar tills imorgon och ser hur det ser ut då” och sedan kramar om honom 10 gånger istället.

Jag säger dock inte att det är fel att vilja tävla, bara man inte gör det till varje pris. Mitt mål med Pirat är definitivt att klättra så högt vi kan i klasserna och lära oss så mycket vi kan under tiden. Tävla är jätteroligt, det tycker vi båda. Känslan när man kör in på dressyrbanan, styr mellan konerna, springer mot klockan, eller galopperar genom ett hinder är magisk och det är få saker jag skulle vilja byta den mot. Men man måste göra det tillsammans, kusk och häst som ett team. Annars går det inte.

Jag, Pirat, och Pirats näsa ska försöka jobba ihop oss och se om vi kan bli ett team igen. Om jag så måste lova den att aldrig mer stänga in den med något alls, någonsin igen. Det kan bli en utmaning, så det hoppas jag vi slipper. Men allt handlar ju om att lära sig nya saker, eller hur var det? Vi låtsas det tills vidare i alla fall.