När jag skruvade ihop vagnen häromdagen blev jag åter medveten om hur svår sitsen är att reglera. Den ska gå att skjuta fram och tillbaka för att ända kuskens position efter benlängd mm, men vår våran vagn har alltid varit lite svår att övertala. Det har gått, men vi har fått banka på den en hel del för att få igenom förflyttningen. Men nu är dessa dagar förbi, jag har nämligen hittat den felande länken!
Jodå, det var ju såklart inte vagnens fel, men ack så jag har beskyllt den, i tron om att den var felkonstruerad. Och det var den, på ett vis.. Felkonstruerad av mig dock! När jag väl gav mig sjutton på att jag skulle hitta problemet, efter justering av otaliga skruvar, utan resultat, uppenbarade sig en undermedveten känsla inom mig. Sådär som det gör när man vet att man ser något viktigt utan att veta vad det är man faktiskt ser.
Jag frågade mamma om hon kunde se något som var annorlunda. Det kunde hon inte. Jag tittade lite till, utan någon vidare framgång, för att sedan komma till insikt om vad det var jag såg. De två fästena som håller fast säteskonstruktionen i själva vagnen satt fel! Sätesfästena ska sitta på utsidan av fästena på vagnsramen, vilket de inte gjorde. Eller, det ena gjorde det, men det andra var innanför! Inte undra på att den satt i spänn, den var ju helt ihoptryckt. Ja, så kan det gå, och jag lärde mig än en gång att det sällan är de materiella tingens fel, utan de levandes påverkan är något mer betydande i det fallet.
Nu glider sätet hur bra som helst både fram och tillbaka. Tänk att det hade kunnat vara så lätt hela tiden!